Ymer Gusten & Co

Alla inlägg den 17 februari 2008

Av Larsson - 17 februari 2008 12:58


Idag är jag ruskigt flitig!!

Håller på att städa i datorn. Jösses, va´mycket trams & dravel som ligger där och skräpar. Men bland allt detta så hittade jag denna skrift författad av Ymer Ysterkvist i egen hög person. Tänkte att ni kanske ville läsa?


* * *


Rapport från läger sommaren 2007.



Jag har varit på läger. Västgötaspetsläger. Det var jag och en bunke andra vättar och deras mattar och hussar. Jo, min matte var också med. Nån måste ju köra bilen för det kan inte jag för jag har inga tummar. Min retliga lillebror Gusten fick däremot stanna hemma – gud sååå skönt! Nåväl. Vi samlades på Valstadsskolan i Gamleby på fredagkvällen. Eget rum fick jag – f´låt – vi. Det första man bör göra när man checkar in på rummet är att kontrollera kvaliteten på sängen. I detta fall fick den godkänt. Mjuk och skön och riktigt tilltalande när jag väl fick bädda den enligt eget huvud. Det andra man bör göra är att kontrollera akustiken. Jag brukar ställa mig mitt i rummet och ”dra av en salva”. Jo då, det ringde bra i öronen på matte det kunde jag förstå av hennes hopskrynklade ansiktsuttryck...



Sen fick jag kvällsmat och därefter tog jag matte på en promenad i omgivningarna.

Oh, så många spännande och intressanta artiklardet fanns att läsa!

När matte sen skulle umgås och prata med de andra deltagarna fick jag sitta i bilen.

Hon påstod att de skulle prata om sånt som inte var lämpat för mina öron! Då blev jag lite putt och lade mig tillrätta i bilen och ruvade på hämnd! 



Lördagen började bra. Jag hann både äta frukost, sjunga upp mig och läsa ”morgontidningen”. Matte hon hann bara dricka två koppar kaffe. Därefter bar det av ut i skogen.


- Nu ska vi träna spår, sa min matte.

Som om jag inte redan räknat ut detta! Ibland är hon allt bra övertydlig.

Sen gick människorna iväg in i skogen medan vi hundar fick vara kvar i bilarna. När de kom tillbaka så skulle de fika. Märkligt att människor alltid måste fika. Hemma och borta, ute och inne, jämt och samt.


Så var det dags för oss hundar att rastas. Spanade direkt in en söt tik vid namn Mira! Jag gick direkt fram till henne och sa:

Hej! Jag gillar dig. Ska vi ta en sväng i skogen?

Hon muttrade bara något ohörbart och sen drog hon iväg med sin matte. Svårflörtad typ, tänkte jag. Fortsatte min spaning efter tjejer när jag i ögonvrån fick syn på Gustens lika retliga kullbror Asko. Han gläfste och morrade mot mig.

– Ynkligt att höra loppor hosta, tänkte jag och promenerade på stela ben förbi honom så nära jag kunde.  


Sen fick människorna för sig att vi skulle leka pinnleken. Den gick till så att de lade ut ett antal träpinnar som vi hundar skulle plocka upp. Då blev alla mattar så glada och vi fick godis.

Ja, men hallå! Hur kul var den leken på en skala??

Jag ville ju spåra inte leka plockepinn!



Nåväl, när detta var avklarat var det äntligen dags för lite action! Jag gick ut som nummer fem i ordningen och så snart matte fått på mig selen så bar det av. Första apporten markerade jag av humana skäl. Jag vet jag hur man får sin matte glad och harmonisk! Sen ville jag också kolla vilket godis hon hade att bjuda på. Det var korv, vanlig grillkorv.


- Nä du matte, spårar jag på en lördag räknas det som obekväm arbetstid och då fordras det annat än korv….Så jag lade i racerväxeln och struntade i övriga apporter.

Det bar av över stock och sten så fort mina graciösa rasben tillät. Dessvärre fick jag upp farten så till den milda grad att jag nästan missade slutet. Men min matte, som i själ och hjärta är en snäll människa lät mig söka ett extra varv och då hittade jag Bollen! Åh, så glad jag blev!!



Medans jag lekte med min boll ägnade sig människorna åt att analysera mitt spårande. Fort men fel....missade apporter...hastighetsrekord...var några av orden jag uppfattade. - Ja ja, det blir nog bra med det, tänkte jag och fortsatte att leka med bollen. 

Nästa uppdrag var budföring. Ni vet, den där leken när man ska springa fram och tillbaka mellan två människor.

När matte och jag leker den här leken brukar hon bli lite irriterad över att jag ger hals. Så även denna gång. Då avbryter hon mitt springande och lite retligt säger hon:

 - Nämen så tokigt det blev!

Sen visar hon mig den ”lön” jag skulle fått om jag skött mitt arbete. Det retar mig till vansinne när hon gör så!!

Jag ska minsann tipsa hennes chef om detta. Skulle vilja se hennes min när hon inte sköter sig på jobbet och chefen viftar med några tusenlappar och utropar:

- Titta vad du kunnat få i ditt lönekuvert!!

Nu bestod min ”lön” i min favoritleksak och den vill jag bara ha så när jag fick en ny chans så bet jag ihop och drog iväg som en Duracellkanin! Matte blev nöjd och jag fick min leksak. 

Efter detta blev det välförtjänt vila i några timmar då människorna skulle äta lunch. När de återkom var det dags för lydnad. Först skulle vi ligga plats. Tyst och stilla ska man ligga i 3 till 5 minuter. Urtråkigt moment men jag brukar roa mig med att glutta på jyckarna runt omkring. Bredvid mig låg Mira.

– Aha, här har jag min chans, tänkte jag och försökte på alla sätt påkalla hennes uppmärksamhet.

Men icke då. Hon stirrade bara stint rakt fram. Precis innan jag skulle till att ta en mer närgående kontakt kom matte tillbaka och momentet var slut.   

Härnäst skulle vi träna fot, apport och kryp. Fotgående gick bra. Matte kändes avslappnad och fokuserad. Apporteringen gick hyfsat men sen kom vi till krypet.

Kära värld så stel och konstig hon blev! Hon rörde sig lika osynkroniserad som en felprogrammerad robot så av ren självbevarelsedrift reste jag mig upp.

Nu ryckte instruktören in (all heder åt denna människa!) med goda råd. Detta resulterade i att jag fick ligga vid sidan om och matte fick ensam öva sig i att gå. Hihi, det var en kul övning! Nu har jag dock en ovanligt läraktig matte så efter några minuters övning så provade vi tillsammans.

 Å se, nu var matte så där vanlig igen och allt fungerade som det skulle.



På kvällen fick jag gå på promenad med matte och mina kusiners matte. Vi gick förbi en hage med ungtjurar och då skulle människorna promt stanna.

- Titta Ymer – en ko. Ser du korna, Ymer?

Men snälla människa, jag är en västgötaspets! Jag VET hur en ko ser ut...


Dessutom var det en grupp tjurar de tittade på. Ett tag tänkte jag försöka mig på att förklara skillnaden men jag insåg snabbt att denna djupdykning i djurlära hade tagit alldeles för mycket tid och kraft i anspråk. Så för att slippa se några sura miner så riktade jag blicken mot skocken och  skällde pliktskyldigast några gånger varpå båda människorna nickade och log.



* * *



Söndagens morgon var i stort en repris på lördagens. Så när som att matte skulle packa ihop alla saker så jag hann bara läsa serierna på min morgonrunda. I bilkaravan bar det ut till skogen. Nya spår lades ut. Jag fick ett spår som Miras matte hade lagt!

– Här gäller det att vara noggrann, tänkte jag. Kan ju vara så att Mira ligger och bara väntar på mig någonstans utmed spåret! Men hur noga jag än sniffade så hittade jag ingen Mira.

Men väl tre påsar med godis och två fotbollar.



Människorna blev så glada och Miras matte sa att jag var sååå duktig. Alla ville klappa mig och jag blev även fotograferad. Fotot skulle visst publiceras i någon tidskrift. Förmodligen National Geografic eller kan det ha varit Land? Vet inte så noga. Jag var mest nöjd över att i alla fall fått umgås med Miras matte när Mira nu var så kontaktfientlig. 




Efter lunch var det åter dags för lite lydnad. Fotgående ville matte att vi skulle träna.

– Här är min sista chans att få Mira på fall, tänkte jag.

Så jag gick fot som aldrig förr. Följsamt men ändå med kraft. Som Nurejev dansade jag fram bredvid matte. När vi gått klart kände jag allas blickar på mig. Allas blickar utom Miras. Hon var inte ens där, suck!




Till nästa läger ska jag banne mig gå en charmkurs och sen...ja, sen ska jag satsa alla mina kort på den charmiga tiken Alva! 



 Ymer Ysterkvist med vidhängande matte     


ANNONS

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20
21
22
23
24
25
26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ Ymer Gusten & Co med Blogkeen
Följ Ymer Gusten & Co med Bloglovin'

Värdering


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se