Idag har vi hälsat på Snälla Tanten - Ymers favoritmänniska här på jorden!

Han går upp i falsett redan när man svänger in på parkeringen där Snälla Tanten bor och sen är det bråttom, bråttom...

När Ymer var en liten valp fick han vara hos Snälla Tanten ibland när jag jobbade och de fann varandra direkt!

Mycket beroende på att Snälla Tanten alltid bjöd storslaget!

- Imel lille, är du hungrig? Vad vill du ha? var hennes standardreplik så fort vi kom innanför dörren. Sen brukade de två följas åt till kylskåpet där det fanns både köttbullar & korv - speciellt inköpt för hunden...

Någonstans där, mellan hallen och kylskåpet, slöt de en pakt. En pakt att alltid hålla ihop! Att hon kallar honom "Imel lille" verkar vara en del av den pakten :)

När ätandet är överstökat vill Ymer bli klappad. Som han kråmar och krumbuktar sig för att Snälla Tanten ska stryka honom över ryggen eller klia magen. Och han sitter så nära så nära - helst i knät om det är möjligt!

Annars tycker Ymer att knäsittning bara är trams och ingenting som en "riktig" hund sysslar med men hos Snälla Tanten verkar han inte kunna få nog! Det ser t o m ut som han tindrar med ögonen...