När jag nu inte kom med på någon spårtävling så hade jag plötsligt en helg obokad. Satt där hemma och klurade på vad jag kunde fylla den med för spännande sysslor när jag kom ihåg att det skulle arrangeras vallanlagsprov för vättar kommande lördag.

- Jamen för tusan, tänkte jag, jag ringer och kollar om jag kan efteranmäla.

Å det var nu jag stötte på patrull...

Utan tillgång till fungerande dator så kunde jag inte kolla kontaktuppgifterna till nämnda prov via Västgötaspetsklubbens hemsida och det enda jag hade lagrat på min egna hårddisk (hjärnan alltså) var:

Gunvor, Härna, Hökerum.

Insåg direkt att ett samtal till 118118 inte blivit så givande...

- Hej - kan du hjälpa mig med telefonnumret till Gunvor i Härna?

- Vad heter hon i efternamn?

- Ehh...det vet jag inte...men hon har Västgötaspetsar!

- Jasså...hrmp...har du någon adress då till denna Gunvor?

- Njaa...Hökerum, det kanske räcker???

- Inte mycket!!

- Men hon har kor oxå. Bondgård liksom...typ...

-???

Istället ringde jag upp Karin som jag visste skulle åka på nämnda prov men hon väntade gäster och stod mitt uppe i en gratäng. Kände att jag inte ville vara den som eventuellt skulle bli ansvarig för att gratängen gick förlorad så jag tackade för mig och la på.

Då kom jag på att jag kunde ringa Britta.

Ring, ring....

- Hallå!

- Goddag, bästa frun! Det här är Larsson med vätten Ymer Ysterkvist, presenterade jag mig (ibland är jag väldigt insmickrande...)

- Känner jag inte till, blev svaret. (Hon skoja till det lite där...tror jag...)

- Är du upptagen? frågade jag

- Ja, alltså den här förbenade anntennkabeln!! ...ska in i lilla lilla hålet...å sen ska det skarvas...krypa måste jag oxå!!!...onda knät...Bettan hjälper mig men hon har ju sitt knä....sen måste man pilla ut den där ynka tråden...herregud ändå!!!....

-Å!... Åhå?... Du - jag ringer senare.

- Visst!  *klick*

Jag fortsatte att ringa Asko-Anna; inget svar. Kusinen; hon var i skogen och promenerade med hundarna och påstod att hon varken hade dator eller telefonkatalog med sig!!

Nu började klockan närma sig sent och jag kände en viss stress över att snarast få tag på numret till Gunvor. Ja menar, man vet ju inte hur dygnsrytmen är för bönder nuförtiden...man vill ju inte störa kvällsron och kanske äventyra kornas mjölkning påföljande morgon - hemska tanke!

Till slut fick jag då äntligen tag i en människa (TACK snälla Pia!) som svarade och som inte var upptagen. Nja...kanske lite då. Hon satt nämligen i allsköns ro och mumsade på en smörgås.

- Du får mumsa mig i örat så mycket du vill, bara du hjälper mig med ett telefonnummer, sa jag.

Några mumsningar senare fick jag då äntligen det så hett eftersökta numret!

( numret till Gunvors telefon alltså å ingenting annat - snuskis där!!! )

Ringer Gunvor men hon är inte hemma. Nix, hon är på kurs med hunden.

Jaha! Så mycket för den stressen....

* * *

Nu är det klart att jag å Grabbarna är välkomna på

vallanlagsprov på lördag.

Det ska bli himla skoj!