Passade på att gå en promenad utmed en närbelägen skogsväg idag när solen visade sig. Gick där i godan ro och insöp den höstliga atmosfären när regionansvarig Ymer (jo, han har nu fått den av honom så hett efterlängtade tjänsten *fniss* ) helt plötsligt stannar upp, markerar in mot skogen och sen ger sig iväg, tätt följd av Gurra Gasell.

- Vad tusan nu då?, tänkte jag och hinner inte tänka mer än så när jag hör ett fasligt brakande i skogen, följt av Ymers ivriga skall.

Nu känner jag att håret reser sig och med fasa tänker jag;

- F-n, vildsvin!!!

Hinner lagom få ur mig ett "Hundarna Hit" när det sekunden efter uppenbarar sig två Highland Cattle på skogsvägen och i bakhasorna på dessa kommer Ymer!!!

- Morsan, morsan, kolla vad jag hitta´! Stå kvar där du Morsan, så kommer jag. Du vet, det här med kor det e ju min bästa gren lixom....

Ysterkvistaren är i sitt esse och driver korna rakt mot mig och strax bakom den vallande Ymer kommer den självutnämde kallfaktorn Gusten, som ser ut att föra noggranna noteringar om händelsen!

Nu gick min hjärna i spinn. Vad göra ? Klättra upp i ett träd, lägga benen på ryggen eller bara helt simpelt få hjärtsnörp å dö ihjäl på stället???

Medan mina stackars hjärnceller arbetade förbrilt

(men nu blev det väl ändå fort men fel!! FEBRILT ska det vara å inge´ annat)

kunde jag se hur de stora, bruna, lurviga kreaturen med de gigantiska hornen bara kom närmare. Å närmare...Gulp & svälj!!!

Tack & lov resulterade hjärnaktiviteten snart i en handling och jag lyckades kalla in de båda ystra vättarna och korna såg möjligheten att fly tillbaka in i skogen. Med raska steg satte jag sen av mot bilen med en Ymer som såg ypperligt nöjd ut och med en Gusten som log med hela fejset.

- Jädrar du Morsan, vilka roliga promenader du tar oss med på!!

Väl i bilen kunde jag äntligen pusta ut och tacksamt känna hjärtfrekvensen sjunka till normal nivå och vi kunde styra kosan hemåt.

Ringde den lokala polisen och meddelade mitt fynd. De hade inte fått in någon anmälan om borttappade kor men lovade att göra en notering.

Ja, jag säger bara det; vad är en tjurrusning i Pamplona mot en skogspromenad i Taxinge...

 

Utmanaren

24 oktober 2008 07:55

Jag skrattar fortfarande! :-)))))

Ser Ymer framför mig, stolt som en tupp, drivandes ca 2 ton mulle-mu till sin "mamma", fullt övertygad om att hon är MYCKET nöjd med hans insats!!

Å så den där lille kalfaktorn, då....
Jösses, mitt hjärta smälter!! :)

 

Larsson

24 oktober 2008 17:42

Jo...så här i efterhand kan man ju skratta men just DÅ och just DÄR, ja...då var det ingen lek....

Fast det är ju bra att få tillfälle att träna sin reptilhjärna. Hela den flashade; FLY - FLY - FLY!! så mycket den bara orkade.

Nu vet jag ju åtminstone att den delen av min hjärna fungerar tillfredställande :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

               Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co.   I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...

  Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex.   Men ibland får man ...

    - Tja! Kan du leken Tafatt? Det går ut på att du springer och vi ska jaga ifatt dej. Fast vi kör en i taget så att du ska ha en chans, he he he     - Du menar så här?       Sen blev det ett kutande och ett springande så de...

  "Mitt sommarloooov, vad jätteskönt mitt soooommarlov ska bli..."     Nu sjunger väl inte Grabbarna precis.  Och inte har de lov heller men glädjen de känner över att sommaren är här (det står det iaf i almanackan) det kan man inte ta mi...

  Först såg det ut...   så här.   I nästa minut (nåja, kanske inte bokstavligen då ;) såg det ut...     SÅ HÄR ! !     Ohh, vad det blev fint!   Toppar man dessutom med en vätte...   ja, då blir det ju helt makalöst...