Nu har jag städat.

Vill ju ha lite fint omkring mig när jag ska äta blodpudding om Midsommar Afton ;)

Bäst som jag gick där och fejade, började jag fundera.

Varför sätter jag på musik när jag ska dammsuga?

Jag hör ju ändå ingenting för allt brummande.

Varför sitter golvsocklar så långt ned?

Man bryter ju ryggen av sig när man ska torka där.

Å varför går det inte framåt i mitt liv?

För bövelen, jag fyller ju snart ehurmtio  och fortfarande irrar jag runt som en nynackad höna...

Vänstervarv, vänstervarv...det här känns bekant...vänstervarv, vänstervarv...har jag inte varit här förr???...vänstervarv....

Suck!!

Sen en annan sak,

Varför, jag undrar bara VARFÖR, har jag Torbjörn Fälldin liggandes i min soffa????

...hur är det egentligen? Har han flyttat in här för gott? Är han numera min hund?

Svaret blir; njaaee...

Alltså, det är ju tänkt att Quba ska bli något stort!

Å blir han det, kan han inte bo här för då får han inte plats i min bil... ;)

Så man kan väl se det lite som att han är här på internat. Som Lundsberg ungefär. (fast UTAN pennalism!) Här får han lära sig grunderna så att han sen kan studera vidare å kanske bli konstapel eller satsa på en framgångsrik tävlingskarriär.

Jag har ju redan Ymer & Gusten. Även om de inte är stora i växten så är de väldigt...väldigt...hmm...ja, de håller mig fullt sysselsatt om jag säger så :)

Meen, det är klart - skulle nu inte Quba känna för att vara ordningsmaktens förlängda arm utan bara vilja ha ett stenkul, lattjo hundliv....tja, då kommer ju saken i ett annat läge...

För han har ju anpassat sig i "vår" grupp, framförallt tycker han att Gusten är en rolig prick! Men ibland förstår inte Quba när det är "nock" och då blir Gusten gramse. Han blir t o m riktigt jädra skitförbannad!!!

Men lika fort som Gusten blixtrar till, lika fort laddar han också ur och strax är de vänner igen.

* * *

Ja, så nu vet ni hur det ligger till. Eller....