...jag har trillat dit. Och det REJÄLT!!
Jag är nämligen lite småkär :)
Jodå, så är det. Och föremålet för min beundran är en...
HÄST!
Hur är det möjligt?! Jag har ju aldrig varken sysslat eller intresserat mig för dessa djur. Visst - jag har provat att "åka" häst några gånger men...nä, det har aldrig sagt "Klick".
Förrän nu!!!
Jag läser bloggen Häst & Hund och det var där jag såg honom och jag föll PLADASK!!!
Nu har jag sån tur att jag får visa några foton av honom och inte bara det, hans matte, Ann-Louise har även skrivit lite om honom. (Tack snälla Ann-Louise, för att du ville gästblogga!)
Jag säger bara: SE & NJUT!
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ann-Louise skriver;
Loke heter egentligen Friskus och är en 5 år gammal dölehingst från Norge.
Friskus "Loke" är e: Dalasvarten u: Svartstjerna ue: Stalheimblaesen
Jag hittade honom på en annons i fjol på hest.no. Egentligen skulle jag inte ha någon mer häst men kikade på sidan av ohejdad vana. Jag hade kikat runt åt en kompis som letat häst och sedan hade det blivit en "ful vana". Det var aldrig någon som föll på läppen - tack och lov för det - tills Loke dök upp i bakgrunden på en bild. Det var två dölehingstar som skulle säljas snabbt. Det bara klack till i mig. Honom SKA jag ha. Sprang till telefonen, kastade mig över den och ringde. Jag var samtal nummer två....
Den förste som ringde var en man från Bergen som skulle komma och kolla på honom veckan efter. Jag skulle få vänta och se om han inte ville ha honom. Jag trodde jag skulle dö. Jag vandrade runt som en tonåring med olycklig, obesvarad kärlek där hjärtat VÄRKER. Sen gjorde jag en rövare, den andra backade ur och jag kunde ge mig av till Norge och hämta honom.
Han fanns i Veitastrond, ute vid kusten norr om Bergen. I den mest makalösa fjordmiljö med glaciärer stod han.
Den ursprunglige ägaren (domare för dölehäst) hade fått cancer och sedan dött. Hans bror hade ärvt hästarna och han var ingen hästman. Han hade haft dem ett tag men insett att det inte gick.
Jag var så "kär" och uppspelt att jag först när jag kom fram funderade; tänk om vi inte får honom på transporten.... Han var i stort sett ohanterad, han hade slitit sig när mannen skulle försöka leda honom och hade knappast varit av gården och absolut inte varit ute och rest.
Ombord kom han och hem kom han. Han stod som ett ljus i transporten. T.o.m när en av mina kompisar skulle hålla i skötardörren och den blåste igen så att det small och hela transporten skakade stod han helt lugnt. Jag öppnade dörren och där tittade Loke ut med munnen full av hö rofyllt tuggande.
I början var han ganska "skrämmande". Blängde under lugg, ruskade, stötte med bogen kändes som om han testade mig. Eftersom jag inte visste vad han tänkte så struntade jag i honom. Jag hade dock med mig något som stack ut någon meter bakom mig (pinne eller så) om jag var tvungen att vända ryggen åt ifall att.....
I början när jag skulle leda honom så ruskade han och vevade med frambenen så han nästan höll på att ramla. Tryckte på. Gubben skulle ta bilder och var så rädd att han klättrade upp i grävskopan.
En dag släppte jag honom på ridbanan. Han blängde på mig från änden av ridbanan, ruskade på sig, tog fart och gjorde en rejäl rusch rakt emot mig. Jag stod kvar. Han stannade några decimeter ifrån mig. Jag klappade och gav honom godis. Han gjorde så två gånger till med samma resultat och sedan har han varit som förbytt. Nu i efterhand kan jag ju undra om det var så tillrådligt he, he, men det gick ju bra. Man vill ju inte förstärka ett sånt beteende eller hur ;-) Det var som att vända i en hand. Han har ALDRIG mer gjort minsta tendens, snäll som ett lamm, snäll att leda. gosig helt perfekt. Jag tror att det var bara en koll och se om jag var pålitlig.....
Han stämmer in på beskrivningen av dölehästen; Kall i huvudet och het i kroppen.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Jamen, ni förstår väl "...Kall i huvudet och het i kroppen"..uj, uj, uj!
Det var nog en nedrans tur att A-L såg honom först. Annars hade jag slagit till DIREKT! Å hur skulle det sett ut om jag utökat djurskaran med en häst??? Jag som redan har problem med att få plats med Quba i bilen :)
Karin med Y, D och A
13 november 2009 18:11
Jag förstår dig, Larsson. Vilken härlig kille och vilken uppfriskande blogg.
Ha en skön och trånande helg!
Larsson
13 november 2009 18:36
Anna; Visst ÄR han väl vacker! Och visst ser han vild ut.
Ja helt enkelt, vild & vacker!! :)
Karin; Tråna är nog precis vad jag får fortsätta göra ;)
Lars P
13 november 2009 21:05
Köp en häst för sjutton så slipper den lilla renen att dra den stora släden till jul !! Trevlig helg !
Ann-Louise
13 november 2009 22:03
Tack, tack, tack!!!! Han är en fantastisk häst! Råstyrka, vänlighet och urkraft......
Jag blev jätteglad och stolt att du gillar honom (trots att han är ful, fet och smutsig ;-) ) !
http://hastochhund.bloggagratis.se
Larsson
13 november 2009 23:19
Lars P; Du är ju för rolig! *skrattar gott!*
Ann-Louise; Jamen, vem är inte det!?! ;))
Ge nu Vackra Hästen en morot och hälsa från Fan Cluben!
Kerstin; Du har inte tid och jag har inte plats. Tur då att det finns såna som A-L som håller hästar som man kan beundra på avstånd! :)
Larsson (som inte kan ett jota om hästar)
14 november 2009 17:25
Jenny; Svarta hingsten???...hmm...kan det vara ur en film, ur en bok eller är det en seriefigur???
Eller var det bara ett konstaterande? Typ; en hingst som är svart = Svarta hingsten!
Å det där med hippo....hmm...jippo vet jag vad det är men "hippofierad"?? Kanske har nåt med hippie att göra! Aha!! Det kanske betyder "häst med väldigt rufsigt hår"...
Men "...härlig häst" förstod jag och det håller jag med om! :))
Larsson
16 november 2009 22:13
Jenny; Tänk så mycket man lär sig när man bloggar ;)
Helena
21 november 2009 16:56
Ja du Larsson....jag är oxå kär i mina hästar så jag har full förstålse för hur du känner. Jag har upptäckt en sak med egen häst som jag inte visste när jag bara red andras hästar, vilken otrolig kontakt man får och hur arbetsvilliga de är. Nu är det hästarna som får utstå mina knäppa ideer med vad man kan hitta på för trix. Lite enklare med hund dock :-)
Larsson
21 november 2009 21:20
Helena; Kan tro att vissa trix kan vara enklare men en hund!
Skulle dock betala bra för att se dig göra avslappningstrixet med hästen :D