...har jag fått näsan ovanför snökanten. Tog sin rundliga tid, kan jag säga.

Så här såg det ut efter det sista/senaste ovädret.

Snö, snö, MASSOR av snö.

Första tanken var;

- Fly Larsson, fly medans du kan! Fly till Barmarkens förlovade land!!

Andra tanken var;

- Barmarkens förlovade land - var ligger det? Svänger jag till vänster eller...??

*bläddrar i kartbok, knappar på GPS, googlar = inte ett skit om Barmark*

Upp på taket var ju inte att tänka på. Där var ju mer snö än vad som fick plats. 

Grabbarna visste inget. Bara att de behövde stå på baktårna för att se ut över snökanten.

Ut genom altandörren i gästrummet var INTE vägen till Barmarken. Det såg man ju direkt!

Kände mig smått klaustrofobisk innan jag fick upp ytterdörren och kunde greppa skyffeln och börja skotta, skotta, skotta å skotta som en tok! 

Fjortitolv spadtag senare hade jag röjt en smal, smal gång OCH kunde åter

...skåda min Scoda!!

Ah, flyktväg och flyktmedel säkerställt!! Kände stor lycka :) 

Sen flydde vi, jag och Grabbarna.

.

.

.

. 

Till skogen...

.

.

.

.

Alltså, det var inte så genomtänkt, jag medger det.

Typiskt BlondinLarsson-med-huvudet-under-armen-tänk, skulle man kunna säga.

Tog inte lång tid att konstaterat att skogen INTE var Barmarkens förlovade land. Bara att vända hemåt. Surt men sant :(

Återstod att kalla in Trupperna för att om möjligt frambringa lite barmark hemmavid. Eller ja, Trupperna var kanske att överdriva, det var nog mer att betrakta som Trupp , bestående av en ingenjör och en brandman.

De började med garagetaket. Kunde det verkligen vara rätta platsen för Barmark??  

Snödjupet uppmättes till sjuttio (70!!) centimeter  

Ingenjören ser glad ut men jag vet nog jag. Jo för se, jag tror att den glada mimiken helt enkelt var en släng av kolik, typ 3 månadersvarianten. Han är ju inte så gammal, trots allt och ingen människa med förståndet i behåll kan ju tycka att skottning är nåt att glädjas över. 

Truppen de skottade och...

...skottade...

... och skottade!!

Om de fann Barmarken? Nääe!! Inte så mycket som en uttegnuttaminimicro

bar mark :(

Å jag som trodde att brandmän var en yrkesgrupp att lita på. Starka, uthålliga män som inte försatte en chans att rädda en kvinna i nöd.

Pyttsan, säger jag bara! 

Det närmaste de kom var en bar altan. 

Före  

Efter  

Före  

Efter

Ingenjören (han med den diagnostiserade koliken, ni minns) han räknade ut hur många kubikmeter snö de skyfflat och det var då det slog mig;

- Herre Gud, betalningen! Saldot på pengakontot kommer att falla lika djupt som vinterns snö!!!!!!!!

Och mycket riktigt. Han är ju ingenjör och således flink med siffror, så han kom  fram till att jag blev skyldig en sån...

... HÄR STOR SLANT!  

Jämrans...

Trots dagens plusgrader och trots Truppens skottinsats omges jag fortfarande av drivor med snö (bara lite omflyttade) ingen barmark och...

... en möjlig flyktväg som är lika spärrad som mitt pengakonto :(

.

.

.

.

.

.

- Jag vill ha V Å R ! ! !

Jag vill, jag vill, jag V I L L ! ! !

*ligger på alla fyra och bankar snyftande nävarna i golvet*