Titta vad som låg i postlådan idag :)

Nu måste det öppnas.

S P Ä N N A N D E ! !

Får jag presentera en ny medlem i vänkretsen, lilla Hörru den Tredje!

Så liten, så fjunig och så trött och så...så....

... H I M L A  S Ö T !   (kolla bara de små nävarna...)  

Nu hoppas jag att Hörru inte ska behöva kallas Hörru så länge till. Nä, hon måste ju få ett riktigt namn. För att speeda upp namnprocessen har jag kommit med en rad förslag. Många BRA förslag, enligt mitt tycke, men har det mottagits med entusiasm? Icke! Inte ens när jag föreslog att hon iaf borde heta Ymer som tredjenamn blev det vågen...   

Märkligt...*skakar oförstående på huvudet*

...full fart mot helgen!

Hundar är hämtade. Ymers tass ett minne blott. Ja, tassen är ju kvar förstås men det onda har vikit hädan.

Här måste jag rikta ett varmt tack till Nästan-allt-Bitte. Såna "gåvor" den kvinnan besitter!

På tur nu står lite datajobb, plock & fix med saker & ting samt ett besök på den lokala mataffären. Där kommer vagnen stuvas full med pateér & aladåber, sniglar & musslor toppat med tungor & oxsvansar.  Dessa delikatesser kommer jag sen med flinka fingrar omvandla till en riktig brakmiddag. (Jodu Irene, en annan har ju också tryckkokare!)  För ni förstår, i helgen kommer Utmanaren och då är bara det bästa gott nog.

Nu kommer hon inte enbart för att gotta sig utan mest för att med fast hand styra upp verksamheten i det Larssonska hushållet. Å det kan behövas!! Det blir ju lätt att man fastnar i hamsterhjulet. Man springer och springer utan någon lösning i sikte. Men till helgen blir det ändring på det! Jösses Grabbar, bäst vi inför-tränar lite...

Givakt...Vänster om marsch...Halt!...Manöver...På stället - framåt halt!

Ymer är ledsen över sin onda tass. Den gör ont!

- Du Morsan, det gör så ont så jag måste nog ligga i soffan. Å zappa på TV´n. Å äta kex. Annars blir jag nog ALDRIG bra... sa Ymer och hängde med huvudet.

- Lilla, lilla du, sa jag och hängde också med huvudet. Men mera för att rent fysiskt nå ner till honom.

Nu vill jag bara säga till er läsare att jag ÄR inte en vek själ. Jag HAR inte svag karaktär. Nej, verkligen inte!!

Det hela handlar ENBART om att skynda på läkningsprocessen. Sådeså!!

- Sådär, nu har jag slagit på TV´n. Känns det bra så, Ymer?

- Det är fint, ha du tassen i högläge, då läker den snabbare.

- Duktig Gosse, försök äta ett kex ska du se att du mår bättre...

- Lilla, lilla Ymer...är det nåt mer du vill ha? Glass kanske...

- Inte det, bara mera kex. Jamenvisst!

- Du är duktig du som kan äta så många kex! Vill du ha lite mjölk till kexen?

Ja, det var det igår. Då fick jag blommor. Egentligen inte för att jag var kvinna kanske. Nä, det var nog mera för att avgick som ordförande i Samfällighetsföreningen. Men kul ändå att få blommor just denna dag :)

På promenaden tillika träningsstunden,  mötte vi en promenerande kvinna. Hundarna samlades ihop i en hög för att hon skulle kunna passera ostört. - Hej, hej, sa den obekanta kvinnan för så gör man där jag bor. Hälsar på obekanta, alltså.

På återvägen mötte jag samma kvinna igen. Utmärkt störning, tänkte jag och satte upp Quba för ett Sitt/Stanna. Lämnade honom och....höll andan.

Kvinna kom....Kvinna passerade, TÄTT INTILL!.... Quba satt kvar!!

HURRA för kvinnliga fotgängare och HURRA för kvinnoägd schäfer :)

På em bjöd jag in mig själv till kvinnlig Granne för kaffe med dopp. Trevligt!

På kvällen kom Pensionatsföreståndarinna över för lite fika. Bilderna från Fujifilm hade kommit och dessa måste naturligtvis skärskådas. Och på kvinnors vis blev det många:

Meen va´fin!

Naaa...

Såå  vacker!

Snyggt!!

Nämen tulle liten...

och

Herre Gud så jag ser UT!!!

Enda smolket i denna kvinnodagsbägare var Ymer och hans framtass. Ett skärsår som resulterar i haltande gång. Trist :(

I vårsolens glans spritter både känslor & ben.

- Du Grabben, vik ner dej annars åker du på däng!!

- I RULE!!  he he he...

- Kom igen! Känns som rena parttyt!

- Nu fattas det bara lite brudar!

- Asså du stumpan, hänger ´ru på? Vi drar hem till mej...

- Ja´har grymt schyssta tuggben hemma, vettu

*A´men hallå - värsta typen, alltså*

- Du - ja´ har en najs slaf oxå!

*In your dreams, Plutten*

- Meen hallå bruden, dra inte nu ´rå. Vi skulle ju "hänga" ju...

BRUDEN!!!....kan väl få telefonnumret iaf??.....

Kan det verkligen vara så?

Är det så att vi äntligen har den inom räckhåll??

För..............inte är det väl nån som skojar??

NÄÄE - det är ju så många tecken...

Solen...

...den krympande snön...

...den gosiga värmen och...

...doften. För att inte tala om den där...

... läntande, trängtande känslan. 

Jag är övertygad. Det MÅSTE helt enkelt vara den!!

- Kom så springer vi den till mötes! VÅREN, alltså!!

* L E R *

Den observante läsaren kanske undrar varför inte Mini syntes på bild i gårdagens inlägg. Iaf tror jag att hennes matte gör det ;)

Jo, så här var det. Hon var naturligtvis med men hon var STRÄNGT upptagen med annat, kan man säga...

- Jag hittade den alltså är den min.

- BARA min!

- Min, min, min och INGEN annans!

- Read my lips...STICK Å BRINN ! ! !  

- Visst då, visst är den bara min?

- Ja då Mini, klart den är din.

 - Jag visst det, jag visste det!! 

- Nu räcker det! Väldans tjat om den där bollen. Maka på dig för nu ska JAG vara med på bild.