Veterinär som nu vårdar lille Ysterkvist har ringt. I nuläget har man ingen aning om vad som orsakar Ymers tillstånd. Man har bara ett antal olika troliga alternativ. När vet började rabbla kändes det nästan som att Ymers åkomma passade in på det mesta i Veterinärens A - Ö. Suck!
Nåväl, följande alternativ är vad man jobbar med (med reservation för att jag missat alt missuppfattat alt glömt något)
- Man vill göra en djupgående blodanalys för att söka DNA från det som orsakar borelia alt ilichios. Även om antikroppstestet visade negativt kan man inte helt utesluta att det trots allt rör sig om detta.
- Man söker i blodet efter bakterier som han kan ha fått t ex genom ett litet sår
- Man kommer att ta ett benmärgsprov (vilket tas i lårbenet under narkos) för att säkerställa att det ser friskt ut. Det är tydligen där som de vita blodkropparna bildas.
- Man kommer även att kolla om det kan röra sig om testikelcancer. Hundar kan drabbas av en "djupsittande" tumör som kan ge liknande symptom som den Ymer har.
Man behåller liten Ymer över natten. Dels för allmän observation, dels vill man ha lite koll på hans temperatur som svänger både upp och ner. Man hade en idé om byta till en "bredare" antibiotika men det var inte riktigt bestämt när vet ringde.
Trots allt så var Ymer vid gott mod, hälsade vet (det är min grabb det! Han viker inte ner sig i första taget!!) och känns han stabil så får han komma hem imorgon em. Visserligen kommer man inte att få några provsvar förrän efter påsk men vet menade att var det inte så att Ymer behövde "expertvård" så skulle han må bättre av att vara hemma. Sicken klok veterinär! :)
Jaha, där står vi nu. Bara att avvakta.
Mitt i allt elände så har jag ju två andra i flocken som behöver underhållning så idag åkte vi till Hundpensionatet. Jag började med att ta en promenad med Mini och Quba. Quba fick köra uppletande med Mini som störning och gick det bra eller gick det bra? Alltså Quba...det är allt en riktigt goding det! :)
Fast mitt i glädjen och solskenet så kom tanken; men Ymer då? - han hade älskat att få göra ett uppletande i vårsolen glans! Då snörptes hjärtat ihop och tårarna började rinna.
Ja herregud, som man är ändå!
Gurra tog med sig Jammie på promenad och vi lekte "Fånga Kong", något som både tyckte var galet roligt.
Nu tar vi kväller och peppar oss själva att imorgon...imorgon kommer allt att vända!
Lars P
1 april 2010 20:16
Var vid gott mod !! Ymer viker inte ner sej !! Garanterat !!
Jeanette och Kung Dino
1 april 2010 20:37
I morgon MÅSTE/SKA det vända! Det har Jea och Kungen bestämt! PUNKT SLUT!
(massor med styrke kramar dessutom!!!)
Larsson
1 april 2010 20:51
Lars P; Absolut! Jag ska banne mig visa samma tåga om Ysterkvist. Var så säker! :)
Jeanette; Om Du & Kungen har bestämt...men då MÅSTE det ju bli så! Åh, så bra DET kändes!!
Lotti
1 april 2010 21:25
Alltså, jag tycker det låter som att Ymer har lyckats charma till sig en väldigt duktig veterinär. Det är skönt... Å vad bra att du har de andra pojkarna till tröst. Och det är ju så himla lätt och skönt att gråta när man är på hundpromenad. Tur det, för det behövde säkert komma ut.
När jag läser din beskrivning av Ymers symtom så dyker en tanke upp. Ekollonförgiftning?
http://lottiestrin.blogspot.com
Irene
1 april 2010 21:31
Klart det vänder imorgon. Och klart Ymer har det bättre hemma hos Quba, Gusten och framför allt: Larsson!
Ett virutellt påskägg med massor av grisöron, hundkex och ostbitar (Kvibille x-tralagrad) skickar Huliganen till det Larssonska menageriet. Själv skickar jag lite virtuell skumpa, fast den är bara till dig, Larsson, nog bäst att Ymer får nog avstå.
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com
Larsson
1 april 2010 22:06
Lotti; Ekollonförgiftning?? Nu är jag inte riktigt med...
Irene; Huliganen må ursäkta men...Kvibille x-tralagrad DEN tar jag!! Och skumpan! Fast den var ju avsedd för mig redan från början. Nice!!
Du Irene..mums, mums...det här...slurp, slurp...får du gärna...mums, slurp...skicka igen :) TACK!
Lotti
1 april 2010 23:01
Jo, ekollon är tokgiftigt för många djur. Det finns ett ämne i dem som heter tanin, tror jag det var. Det värsta är att de är typ beroendeframkallande. Hästar tex som går i en hage med ekar i kan liksom fastna i ekollonätandet. När de väl har börjat måste de ha det. Men inte alla individer reagerar. Jag har en god vän vars nordsvensk just gått igenom en mycket dramatisk pärs där man starkt misstänker ekollon. Tydligen går det inte heller att testa fram utan man får snarare lägga ihop ett och ett: Sjuk häst i ekhage. Behandlingen är också svår. Det viktigaste är vätska.
Ja allt det här har jag ju läst mig till på internet så det kanske är dravel alltihop. Fast inte att det är tokgiftigt även för hundar, det vet jag.
http://lottiestrin.blogspot.com
Larsson
2 april 2010 01:16
Lotti; Du menar så! Skulle Ymer ha satt i sig ekollon?...hmm...jo, förvisso - man vet ju aldrig.
Tar med mig det och nämner det för vet. Tack för info!
Britta
2 april 2010 10:26
Min lilla göteflicka Bitte äter ekollon - om hon får chansen. Jag håller stenkoll på henne när vi går det finns tockna. Bitte äter även barkmull(om hon får chansen), som ligger runt planterade träd på de golfbanor vi frekventerar "off season" - barkmull borde väl också smaka rätt beskt..?
Synnerligen märklig smak hon har!
Har också läst om ekollons farlighet för hundar, men när det gäller Ymer undrar jag....
http://www.oxberget.se
Larsson
2 april 2010 11:22
Britta; "Synnerligen" var ordet!!
Jag är också lite tveksam till att Ymer skulle ha fått i sig detta. Visserligen har jag ekar på tomten men marken har ju varit täckt med snö. Mycket snö!! Och jag har aldrig tidigare märkt att han skulle haft en dragning åt dessa. Överhuvudtaget är Ymer ganska återhållsam när det gäller att sätta i sig saker han hittar ute.
Men...ja, som det är nu så kan ALLT vara möjligt!