Marie & Miqro

5 april 2010 20:55

Det är ju HELT underbart med unghundar! :)
Hälsa Quba att han tar det lugnt med sprättandet ett tag till ;)

Qsinen

5 april 2010 21:05

Oj, här händer det grejer. Nu har jag läst o läst och vojne vojne; lilla Ymer vilka dramatiska prognoser. Vi hälsar o hoppas på god god bättring.
Växande Quban med långa stora ben att lyfta är förstås också dramatiskt. Å Lugna Gurra som fyllt "hela tassen".
Vi har bara vatt på pensionat o i Njo Jårk nåra dar.

Kerstin

5 april 2010 21:17

Han trillar inte omkull när han lyfter på benet då? Det gjorde min första hane och jag skrattade så jag själv nästan trillade omkull.

Lena

5 april 2010 23:05

Här bara måste jag få berätta om min fina, fina Faxe (tervhane som gick bort för dryga året sedan, nästan 14 år). När han kom i Oubas ålder och skulle börja lyfta på benet hade han inte riktigt koll på det hela kan man väl lugnt säga. Han gick intill något lämpligt träd eller stolpe med sin högersida, måttade verkligt noga för att strålen skulle träffa föremålet riktigt högt och fint, och sedan... lyfte han på fel ben,vänsterbenet, och kissade rakt ut på vägen!!! Detta höll i sig några dagar till han fattade att det var åt honom alla skrattade =)

Åh, vad man saknar de gamla hundarna som inte längre dräller runt ens fötter!

irene

6 april 2010 07:24

Åja, det är faktiskt så att det är den som är rädd, men som ändå gör det skrämmande, som faktiskt är riktigt, riktigt modig! Typ åker slalom om man är skåning... eller sprätter om man är tonårsschäfer!

Lotti

6 april 2010 08:45

Å, jag minns när Emil lyfte på benet för första gången... Det var på Gotland, på sommaren. Och han valde ett träd med utsikt över havet. *suckar djupt och drömmer mig bort*

Men du. Hur är det med Ymer? Tänker vi "inga nyheter=goda nyheter" här?

Larsson

6 april 2010 09:24

Marie; Det har du rätt i! Unga hundar de ger upphov till många skratt :)

Qsinen; Jaa du, vad är NY mot Larssons värld? Platt intet, skulle jag vilja säga...

Ser ändå fram mot att få fullödig rapport om lördag :)

Kerstin; Nä, faktiskt inte. Men så är han oxå noga med att inte lyfta benet för högt ;)

Lena; Ha ha ha!! Måste ha varit en dråplig syn!!

Jaa, visst saknar man de gamla hundarna OCH alla deras små egenheter!

Irene; Klart att det så!!! Du är en klok kvinna, du Irene :)

Lotti; Helt rätt tänkt! Ymer är fortfarande feberfri och han blir piggare för var dag.
Inväntar morgondagens provsvar med tillförsikt.