Med stor sannolikhet har Ymer en form av testikelcancer. Veterinär Patrik ringde här på kvällen och meddelade detta. Den här cancerformen visar sig i en överproduktion av östrogen och normalt ska den ligga på 0-25. Ymer hade 70!! Denna stora differens menade man, helt klart talade för att man nu hittat orsaken till Ymers ohälsa.
Det blev ett lååångt samtal. Jag hade många frågor, han hade svar men inte på allt men det som kommer att hända nu är;
Nästa vecka kommer man ta ett nytt blodprov och jämföra med det som togs i samband med att han blev sjuk. Man vill se om behandlingen med antibiotika/kortison har gjort någon verkan.
Sen kommer han kastreras.
Sen följer en tid då man förhoppningsvis ser en Ymer som blir piggare och piggare.
**************
Jaha, så där står vi nu.
Blev jag ledsen? Blev jag lättad? Blev jag ännu mer orolig?
Jag har haft några timmar på mig att fundera och jag tänker så här;
Visst, cancer låter läskigt men uppenbarligen är detta en cancerform där chansen att bli frisk är väldigt stor. Alltså känner jag mig optimistisk och väldigt lättad att vi nu har en diagnos. Mycket enklare att förhålla sig till än ovissheten.
Sen när jag tittar på Ymer som rullat ihop sig på sängen så blir jag ändå lite ledsen.
Min lilla bästis, att du ska ha så mycket elände i din lilla kropp...
Men tänker sen att det är mycket av ALLT när det gäller Ysterkvist, så varför skulle detta med sjukdomar vara ett undantag och på något sätt så känner jag att är det nån som kommer att fixa det här, så är det Ymer!
Håhåjaja...
Det blev nog inte så uttömmande det här inlägget heller. Kanske bara gav upphov till fler frågor och undringar men jag lovar! - så snart jag fått HELA bilden klar för mig så ska jag försöka ge svar.
Så hav tålamod med mina "ofullbordade" inlägg ett tag till!
Och återigen; Tack snälla, rara ni för alla stöttande kommentarer. Ni kan inte ana hur bra det känns!
irene
10 april 2010 07:08
Jag har bara erfarenhet av mänsklig testikelcancer (nej inte personligen!), och i det fallet gick det alldeles, alldeles utmärkt. Såvitt jag förstår är prognosen för just testikelcancer god, och är man då en kämpe som Ymer, ja då är jag övertygad om att oddsen är goda! Att han reagerat så bra på behandlingen hittills måste ju tyda på det tycker man.
Samtidigt så förstår jag ju att det är inget roligt besked, men det ÄR bättre att veta.
Och du, jag tror att Ymer är så mycket man, att han klarar att bli av med kulorna utan bli en 'det'. Han behöver liksom inga kulor för att vara bäst.
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com
Qsinen
10 april 2010 08:07
Pust... diagnos... och helgen blir något lugnare. Lilla "Mycket-Ymer" jo så är det nog o som du säger Lena så är testiklarna en avgränsad del av kroppen o något man kan leva utan. Det är det/vi många som gör!
Musse blev av med sina när han fick prostataproblem. Ser ju lite tomt ut men det verkar inte som han saknar dom.
Läste om nån i USA som satt in implantat...
http://www.vaxjovandrarhem.nu
Mona och vätten Ingmar
10 april 2010 08:53
En varm tanke till Dig för vad ni har framför er och
hoppas att allt skall bli till det bästa. Nu går vi ut i morgonregnet och försöker ta hand om den här dagen. Hälsningar från Mona och Ingmar i Småland
Larsson
10 april 2010 09:41
Tina; Tack!
Irene; Där har du så rätt! Ymer behöver VERKLIGEN ingen kulpåse. Med hans attityd så håller han sig på toppen iaf :)
Och av alla cancerformer som kan drabba en så är väl det här en av de "bättre" (om man nu kan säga så om cancer...)
Qsinen; Absolut! Den lilla "accessoaren" kna man leva utan. Och man kan leva gott!!
Skulle han nu känna sig lite "naken" så kan jag alltid virka en kulpåse. I olika färger för olika tillfällen :) Jahadå - det kommer att bli så bra så!
Mona; Tack snälla, snälla du för hälsningen!
Klappa liten Ingemar och hoppas ni får en bra dag i det Småländska vårregnet.
Karin med Y,D och A
10 april 2010 10:40
Jag vet inte om man ska säga, pust, men lite skönt var det att få veta vad som orsakat Ysterkvistarns besvär. Nu är det en bit kvar till han är i form igen, men den kämpen klarar det. Här håller vi tummar och klor.
Kramar från oss på Tyresö.
Marie & Miqro
10 april 2010 10:52
Vad skönt ändå att få en diagnos. Jag håller förstås också tummarna för att allt går bra nu och att lille Ymer blir frisk snart! Miqro hälsar att det går alldeles utmärkt att leva utan kulorna. Man kan, som sagt, vara man ändå.
http://www.miqro.se
A-K
10 april 2010 12:14
Stackars lilla Ymer, men som du säger det finns hopp! Och det är ju klart att Ymer fixar det!!!
Lars P
10 april 2010 13:49
Det här fixar Ysterkvist galant det är segt virke i den grabben !!!
A-K igen
10 april 2010 14:22
Ymer! Det är ju synd om dig som är sjuk! Är man sjuk kan man ju kanske få nån liten krya-på-dig-present, vad står på din önskelista?
Jeanette och Dino
10 april 2010 15:29
På något sätt känns det skönt att få ett besked. Och utan kulor kan han leva utan problem. Jag har dessutom hört (och jo i detta fallet tror jag på det jag hört) att de mysigaste hanarna får man om man kastrerar dem när de är vuxna, och fått vara hanar några år. Då är de som hanar "ska" vara fast utan driften efter alla tikar som löper.
Låter ganska skönt tycker jag!
Det ska nog gå bra med allt ska du se Larsson! Jag känner mig hoppfull iallfall! :)
Lotti
10 april 2010 16:19
Okej. Nu vet vi i alla fall. Och hellre sån cancer än leukemi eller nåt sånt läskigt. Jag har haft cancer, och jag mår prima :) Det var inte ens särskilt svårt att laga!
Fast en extra kram och nospuss ska han ha den lille skrutten. Och kanske en liten avskedsfest för kulorna. Med pannkaka? Och sång och jamåduleva!
http://lottiestrin.blogspot.com
Dagny o.
10 april 2010 19:09
stackars Ymer ,men han klarar det säkert,han förstår ju att njuta och leka i livet,ett gott råd njut idag.morgondagen vet vi inget om.Kram
Britta
10 april 2010 20:11
Har hållit andan så länge nu att det var rätt skönt att släppa ut den....
Precis så som flera andra skriver här har jag upplevt diagnosen testikelcancer (35 år som "läkarsekretär") - bra prognos!
Vet t ex två män som opererades för detta för över 30 år sedan och lever i högönsklig välmåga än i dag - och för 30 år sedan visste man sååå mycket mindre och hade helt andra operationsmetoder.
Så, lille Ymer - du kan se fram emot minst 30 år till :0)
http://www.oxberget.se
Tuna
10 april 2010 23:03
Jag håller mina mjuka tassar för Ymer som självklart ska bli frisk och kry och lika yster som tidigare. Nospussar!
http://tuna.bloggplatsen.se
Kerstin
11 april 2010 08:25
Ovissheten är ju värst. Så En diagnos är ju åt rätt håll och vad jag har hört så är prognosen mkt god när det gäller testikelcanser. Så jag tror nog att Ymer fixar detta.
Det där med att sticka en kulpåse är kanske en idé. Man ha flera i olika färger och utförande beroende på om man ska ut en vända på stan eller i skogen.
http://kerstinnilsson.blogspot.com
maarit
11 april 2010 16:07
Vi sällar oss till alla heja-ymer-kommentatörer. Håller tassar och tummar allt vad tyget håller för gossen snart ska bli frisk.
Götenegänget
Gunvor
11 april 2010 16:53
Håller tummarna för Ymer. Hoppas, att hans allmäntillstånd har förbättrats så att han kan opereras snart. Väntan är jobbig.
Kram till Ymer och dig!
Larsson
11 april 2010 17:57
Jenny; Alltså, säger NG, -Plättlätt! då MÅSTE det ju vara så. För inte skulle väl NG narras?? ;)
Och vet du, jag gick oavkortat på ditt råd så Grabbarna & jag har haft kvalitetstid och njutit i helgen. Skööönt! :)
Karin; Absolut!!
Marie; Fastställt & klart! Manligheten sitter INTE i kulpåsen.
Lars P; Galant och seg - det är precis Ymer det! :)
A-K; Ymer säger; Paket? JAAAA!! Jag vill ha 1 söt tik med fluffig, mjuk päls å 1 söt tik med mjuk, fluffig päls å 1 söt tik med låång fluffig päls. Jag gillar nämligen tjejer med fluffig päls!!
Sen gillar jag grisöron oxå...
Jeanette; Då snor jag lite av din hoppfullhet! :)
Lotti; Vilken himla tur att du är du och att du mår prima!!!
Vad skulle jag annars gjort utan dina glad tillrop och...utmärkta(ehh?)ideér...
*avskedsfest...med jamåduleva å pannkakor - jösses, var FÅR hon allt ifrån???* :))
ETT STORT TACK! Solan, Kerstin, Gunvor och alla ni andra för krya-på-hälsningar och tumhållningar.
Å du Tuna, Ymer säger att det var den bästa nospussen på länge! :)
Larsson
11 april 2010 20:47
Veronica; Tack för att du tog dig tid att skriva en hälsning!
Jag tror stenhårt på att Ymer, vad det lider, kommer att bli både pigg & rask. Jag menar, det kan ju inte gå fel när det är så många tummar hållna ;)
Emelie
11 april 2010 23:13
Stackars Ymer (och resten av familjen), men det är klart att han kommer att reda ut det här. För säkerhets skull så hålls det naturligtvis tummar och så, men jag är övertygad om att han kommer att repa sig alldeles utmärkt!
Hovslagaren (och hans hund)
12 april 2010 01:17
Men käre vän då! Överlag skrämmer ordet CANCER vettet ur de flesta av oss och självklart är det allvarligt men i detta fall som så många andra tror jag helt enkelt att det fixar sig! Har själv tvåbenta nära och kära som haft det tufft men ändå idag blivit friskförklarade från cancer.
Ang en avskedsfest så kan jag OCH Emil i egenskap av det manliga könet skarpt avråda från det. Helst no talking about it, if nödvändigt, in fransieut! Ähh! Fast å andra sidan vem skulle bry sig i ett nödläge när allt kommer till kritan?!
Kanske lite tröstande nötte.. ehh jag menar glass vore på sin plats?
Emil hälsar i alla fall, krya på dig!
Tack för att du informerar oss trots den jobbiga situationen .
http://hovfixaren.blogspot.com
Larsson
12 april 2010 09:39
Emelie; Tack för hälsningen! Och för tumhållningen :)
Hovis & Emil; Tror att vi väljer alternativet; Inga nötter. I dubbel bemärkelse :)
Jag tror absolut det här kommer att fixa sig. Kan tron försätta berg så ska det väl inte vara några problem med ett par små stenar...
Tack för dina uppmuntrande hälsningar och glada tillrop!
Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex.
Men ibland får man ...
- Tja! Kan du leken Tafatt? Det går ut på att du springer och vi ska jaga ifatt dej. Fast vi kör en i taget så att du ska ha en chans, he he he
- Du menar så här?
Sen blev det ett kutande och ett springande så de...
"Mitt sommarloooov, vad jätteskönt mitt soooommarlov ska bli..."
Nu sjunger väl inte Grabbarna precis. Och inte har de lov heller men glädjen de känner över att sommaren är här (det står det iaf i almanackan) det kan man inte ta mi...
Först såg det ut...
så här.
I nästa minut (nåja, kanske inte bokstavligen då ;) såg det ut...
SÅ HÄR ! !
Ohh, vad det blev fint!
Toppar man dessutom med en vätte...
ja, då blir det ju helt makalöst...