Nu börjar det likna lite mer "vanlig" vardag igen. Grabbarna är samlade och Ymer blir mer och mer sitt gamla vanliga jag.

De senaste veckorna har ju minst sagt pendlat mellan oro och nagelbitning. Mellan Fan på väggen och domedagsmusik till tårar. För att nu (förhoppningsvis!) plana ut i ett "Så levde de lyckliga i alla sina dar".

Jaa, man kan inte säga annat än att den jycken, HAN har sinne för dramatik!

Väntar på att veterinär Nina ska ringa så att vi kan bestämma när kastreringen kan ske.

Lotti; din idé med avskedskalas med pannkakor å jamåduleva....alltså, den var bra, inte tu tal om annat men....njaae, jag tror ändå jag går på Hovis linje;

Hysch, Hysch, don´t mention the you-know-what-I-mean, just knips, knips...

Ett tecken på att Ymer börjar komma i form är att han är träningssugen. Johodå, den lille ystre vätten gjorde igår en räd i ryggsäcken och kom bärandes både på apportbock och spårpinnar. Sööt! :)

Så alldeles självklart blev det lite träning av enklare moment till Ymers stora förtjusning.

Qubanen fick även han gnugga sina geniknölar. Uppletande och fotposition stod på hans program. Plus godissök på altanen. Han har fortfarande en issue med denna altan, speciellt mittendelen är i hans värld en ofantligt farlig plats...

Gurra Aktersnurra tränade läggande under gång så det tjongade i altanen och som belöning för gott jobb fick han leta tennisboll, en syssla som han på senaste tiden blivit helt fascinerad av.

ÄNTLIGEN är det mesta av snön borta så idag blir det skogen. Ljuvligt!!