Direktlänk till inlägg 9 maj 2010

Veckan som gått

Av Larsson - 9 maj 2010 10:31

Den här veckan har jag skött mina åligganden som den goda medborgare jag är. Jag har slitit i mitt anletes svett infunnit mig på arbetet och lämnat mitt bidrag till Borgs kassakista. Jodå, även jag tar mitt ansvar när det kommer till statens finanser och det Borg vill ha - det ska Borg få. Absolut!

Jag har även, i min strävan att vara en god hundägare, tagit Grabbarna på promenader.

Lantliga promenader där de kunnat andas hälsosam luft och där de också fått bekanta sig med några lantdjur.

- Titta! utropar jag när vi närmar oss fårhagen....

- Sicken söt liten lammstek!

Grabbarna håller med och sen slickar vi oss alla om munnarna.

Jag har också avsatt tid för avkopplande kvalitetsmys, för det har jag hört är viktigt.

En sol, en pinne och en altan och man blir...

härligt relaxad!

Dessutom har jag låtit en av Grabbarna följa med till jobbet. Jag har förstått att det är viktigt för deras utveckling att de får kännedom om vad deras Människa gör hela dagarna. Eller i mitt fall, nätterna.

Denna vecka var det Gustens tur att följa med. Glad och nyfiken skuttade han in på jobbet. Hälsade välartat på kollegorna (läs; skällde och hoppade), snokade runt en stund för att sen sätta sig mitt på golvet med ett frågande uttryck "Äter ni aldrig på det här stället?"

Här kunde då kollegan imponera stort på Gusten. Kollegan som är pappa och absolut inte hundägare, hade tidigare på dagen besökt fashionabla Fältöversten och där blivit erbjuden en påse gratis smakprov på hundmat, vilket han raskt tackat ja till.

Och detta enbart med tanke på Grabbarna Grus!

En sån gest gör att man inser att det finns något gott i alla människor. T o m i kollegor!

Det var finfina saker i gratispåsen. Jag menar Ångkokad italiensk köttstuvning, det är inte kattskit det!

Sammantaget tycker jag att jag verkligen dragit mitt strå och burit mitt kors denna vecka.

Vad blev tacken?

Jo, en kraftfull förkylning!!!!!

Så, nu sitter jag här, igen!!, omgiven av snorpapper, med en näsa som "is no more", med ett huvud som värker och med en kropp som är lika svag som vårisen.

SCHEISSE!!

Allmänt

Dela

Bitte

9 maj 2010 14:08

Men lillaste Larsson då! All vår oerhörda medkänsla har du förstås och ett varningens ord: ingen Kan Jang, inga c-vitakaniner. Möjligen varm mjölk med honung och, viktigast, vila samt god bok. Grabbarna Grus har ju fått sitt och blir de rastlösa kan du altid skicka dem efter lammsteken (vitlök ska vara bra mot förkylning!).

http://www.dietdog.se/dogblogg

Irene

9 maj 2010 14:25

1) Världen är en ond och orättvis plats när du Larsson efter all denna genomtänkta och välplanerade arbete ändå drabbas av förkylning. Här skickas massor av krya-på-dig och tyck-synd-om, så nu hoppas jag att du ska göra just det - krya på dig alltså. Ska nog gå bra - om du skippar den varma mjölken.

2) Sötaste lammstek jag sett!

3) Kunde inte kollegan tagit förkylningen också, om han nu är en sån schysst prick?

http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com

A-K

9 maj 2010 16:30

Kan man boka in sig på din relaxavdelning önskar gärna lite fin gourmetmat också som "ångkokad italiensk köttstuvning" Stackars stackars dig som är förkyld, det är inte pollen som irriterar din nos?

Larsson

9 maj 2010 17:56

Bitte; Medkänslan suger jag åt mig av men resten...nej, det får vara. Ska det vara nån Kan överhuvudtaget så blir det Kan Själv toppat med glass i stora lass. Bästa medicinen alla kategorier! (sa hon som både hänger med i utvecklingen och läser FASS)

Irene; 1) Tyck-synd-om-hälsningar de är bra de. Medföljer även ett krya-på-dig, ja då blir man ju nästan frisk :)

2) Ja, visst vattnas det i munnen? ;)

3) Det kan man tycka. Eller - det kan "vi kvinnor" tycka. Kollegan som är man, han tyckte "inte". Sååå typiskt karlar!!

A-K; Jo, misstankegraden mot pollen var ett tag hög men sen utvecklade sig allt likadant som sist när jag var snuvig. Och DÅ fanns det inte ett pollen så långt ögat nådde. Bara en jäkla massa kallgrader och snö upp till taknocken!

Så pollen är numer helt avskriven som möjlig syndabock.

Jeanette och Dino

9 maj 2010 20:27

Alltså är det bara JAG som ser att Qubanen ligger relaxad på ALTANEN!!!???

(och självklart är det såååå synd om dig Larsson, men ALTANEN ser ingen ALTANEN?!)

http://jeanettesochdinosblogg.blogspot.com

Larsson

9 maj 2010 22:35

Jeanette; Hrmm...nu är jag nog inte riktigt med...
*kliar mig i huvudet*
Alltså...nog ser jag att han ligger på altanen men...???

Jeanette och Dino

10 maj 2010 07:46

Jamen, är det inte samma altan som han varit så rysligt vettskrämd för då? /Undrande Jea

http://jeanettesochdinosblogg.blogspot.com

Jeanette och Dino

10 maj 2010 09:48

Citat från 3:e Maj:
"antalet spöken på hans hjärna har minskat UTOM på altanen. Där är de fortfarande kvar!"

citat från 12:april:
"Han har fortfarande en issue med denna altan, speciellt mittendelen är i hans värld en ofantligt farlig plats..."

citat från 3:e april:
"Idag fick han också en släng av agorafobi. Altanen blev plötsligt vansinnigt läskig att beträda..."

HERREGUD!!! Är det INGEN bloggläsare som noterat Qubanens rädsla för ALTANEN?! INte ens självaste Larssonskan verkar komma ihåg den. /Jea som börjar bli orolig för om det är ett gäng senildementa bloggare som hon umgås med.... SUCK!

http://jeanettesochdinosblogg.blogspot.com

Larsson

10 maj 2010 17:14

Jeanette; AHA!!! NU förstår jag (sa hon som inte är senildement. Bara lite blond ;)

Jomen så här är det.
Den 3:e april blev han rädd för att överhuvudtaget gå på altanen.
Den 12:e april hade vi jobbat oss fram till att sidodelarna av samma altan gick utmärkt att gå på. Dock INTE på mitten! Om man inte hukande tryckte sig mot väggen, för då kunde man med nöd passera :)
Den 3:e maj hade vi genom mer fokuserad träning på mittendelen nått fram till att han kunde GÅ tvärs över den delen men INTE stanna till. Och ABSOLUT inte gå själv!!

Jodå, sån är han. Altanens sidor har han som sagt i dagsläget INGA som helst problem med. Han kan både gå, springa, ligga och sitta på nämnda delar. Dessutom alldeles själv! Men den lilla mittendelen, den framför köksfönstret, den är fortfarande inte att leka med. Om du frågar Quba, alltså :)

A-K

10 maj 2010 18:33

Jag fattade det där med altanen på en gång, kanske beror på att jag inte är en tvättäkta blondin!? (Ok det är fult att ljuga, jag fattade inte heller ett smack)

Larsson

10 maj 2010 22:37

A-K; Så skönt att höra att jag inte är ensam om att drabbas av tankevurpor.
Eller rena "avåkningar" ;)

Var sak har sin tid

Kommentarer (27)

Av Larsson - 17 juni 2012 00:54

Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co. I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...

Vägen hem till mig

Kommentarer (7)

Av Larsson - 9 juni 2012 22:00

Hem till mig leder ingen motorväg. Nix, här pratar vi krokig grusväg. Och kör man grusväg så går det ju inte så fort och det är bra för då hinner man se vad som finns vid sidan av vägen. Som rådjur, harar och älgar t ex. Men ibland får man ...

Labbeflicka möter vättegrabbar

Kommentarer (2)

Av Larsson - 8 juni 2012 11:00

- Tja! Kan du leken Tafatt? Det går ut på att du springer och vi ska jaga ifatt dej. Fast vi kör en i taget så att du ska ha en chans, he he he - Du menar så här? Sen blev det ett kutande och ett springande så de...

Sommarlov

Kommentarer (2)

Av Larsson - 8 juni 2012 00:00

"Mitt sommarloooov, vad jätteskönt mitt soooommarlov ska bli..." Nu sjunger väl inte Grabbarna precis. Och inte har de lov heller men glädjen de känner över att sommaren är här (det står det iaf i almanackan) det kan man inte ta mi...

Hänt i Skogsbrynet

Kommentarer (4)

Av Larsson - 7 juni 2012 14:00

Först såg det ut... så här. I nästa minut (nåja, kanske inte bokstavligen då ;) såg det ut... SÅ HÄR ! ! Ohh, vad det blev fint! Toppar man dessutom med en vätte... ja, då blir det ju helt makalöst...