Jomen, igår hade vi storfrämmande i det Larssonska hushållet.

Den bloggande Lotti var på soloturné och ett av stoppen gjorde hon hos mig & Grabbarna. Och det, trots att hennes GPS sa att min adress inte gick att hitta. (Ehh??? Vilken skit-GPS!!)

Nu är Lotti lyckligtvis en handlingskraftig kvinna så hon övergav helt enkelt den trilskande tekniken och körde "the old fashion way" = läsa vägskyltar och följa manuellt givna vägbeskrivningar och vid lunchtid svängde hon in på garageuppfarten.

Ymer var först ut att möta. Skälla, skälla, hälsa, hälsa, pussa, pussa :)

När han pussat klart fick han paket. Och paket - DET vet Ymer vad man gör med!

Snöre...bort!

Papper...bort!

Och 0,34 sekunder senare är paketet öppnat!   

Sen var det Gustens tur att hälsa. Och få paket.

Nu är han inte lika girig som storebror. Nix! Gurra han sätter närhet och mänskligt umgänge i första rummet. Men det är klart, fådda paket är ju ändå fådda paket ;)

- Lite mer till höger...där ja!! Oooo ja!!!

Men till slut kunde inte heller Gusten hålla sig från att öppna sitt paket.

- Vad kan det vara? Spännande, spännande....

Nummer tre i hälsarskaran (Ett meddelande! Jag ber alla "felläsare" att speciellt uppmärksamma att det står häLSarskara. Inte häRSKarskara! Slut på meddelandet)  var Quba. Han tar inte omvägen runt svansviftning och diskret nosande när han möter gäster. Nä, han går rakt på!

- P U U S S S S ! ! ! 

Det var tydligen ett framgångsrecept för sen föll de i "varandras armar" :)

Mys & gos och utbyte av ömhetsbetygelser.

Därefter var det paketutdelning.  

- Till mig?? Å tack!

Sen körde det ihop sig lite. För Quba, alltså. Han har inte så bra kläm på vad man gör med paket nämligen. Men Lotti, hon kom genast till hans assistans och höll en mycket pedagogiskt lektion i paketöppning.

- Titta nu Quba, så här gör man....

Ju fler sinnen man använder, ju snabbare går inlärningen, sa Fröken Lotti. 

- Sniff sniff snus, sa Quba

M u u u m s i g t ! ! !

Sen var det ÄNTLIGEN min tur att hälsa (Hej, hej, kul, kul, kram, kraaam!)

och få present (Tack, tack, jättetack!)   

Och jag, JAG behöver då ingen hjälp att öppna min present. Nähädå, kan själv!! :)

Därefter förflöt besöket genom prat, skratt, skratt, fniss, mera prat, mat, prat, prat, fniss, kaffe osv osv osv....

Lotti;

Det var SÅÅÅ kul att träffas och jag ser verkligen fram mot nästa gång.

Då kanske jag även får förmånen att träffa Hovis. Och Emil! :)