När jag nu ändå är i civilisationen där tekniken fungerar klanderfritt så kör jag på.

Märkligt egentligen det där med teknik.

Varför, jag undrar bara VARFÖR fungerar allt sånt mitt i city där man endast är en frimärksbredd ifrån andra människor? Det är ju liksom inga problem att kommunicera helt manuellt. Skulle man mot förmodan vara ensam i sin stadslägenhet räcker det ju att  öppna fönstret och ropa för att få kontakt.

Hemma hos mig lönar det sig föga med öppna-fönstret-och-skrik-metoden. Inte om man vill ha kontakt med mänskligheten iaf...

Nä, det är nog bara att gilla läget och köra på medans det är "drag i linan".

* * * * * *

- Vad säger ni Grabbar, är det inte dags för en inomhusbild från vårt nya hus? undrade jag häromdagen efter att kvällsvarden var uppäten.

- Whatever...suckade Grabbarna och grupperade sig oengagerat framför soffan.

- Men..kom igen då! Ni kan väl åtminstone försöka se lite alerta ut, bönade jag.

- Whatever...stönade Grabbarna och gjorde mödosamt en omgruppering.

Det blev inte bättre än så här, kan jag meddela. Suck....

En som däremot var väldigt engagerad, var Hjalmar. Han åmade och kråmade sig framför kameran som en värsta kändiswannabee.

- Fota nu då,  för här kommer min Guuuud-så-gullig-jag-är-pose!! 

- Å här är min Guuud-så-trött-jag-är-pose. Fick du med den??

- Jaha, och vad är det där då? Din Guuud-så-du-snarkar-pose, kanske.