Snart är detta år tillända. Ett händelserikt år i mina mått mätt. Snöskottning, presenter, flytt, ombyggnad, kalas, resa, nya vänner, gamla vänner, shopping och förkylning. Eller rättare sagt, förkylningAR!! Ett tag i början av året var jag nästan övertygad om att jag såg döden i vitögat. Visade sig sen vara ett berg av näsdukar, men likafullt en skrämmande syn!

Nåväl, jag kryade till mig men istället insjuknade Ymer. När det efter tusen våndor blev stabilt med honom då trampar Gusten av en sena i framtassen. Samtidigt insisterar ögondoktorn på att lägga mig under kniven eftersom jag fått någon märklig liten utväxt på ögonlocket.

Suck, pust, haltande gång och några stygn men sen är vi friska igen, både Gusten & jag. Ymers status är fortsatt stabil och Quba är hälsan själv. Man hade ju önskat att detta tillstånd skulle fått råda, att vi haft vår beskärda del av oflyt men en högre makt ville annat.

Den högre makten visade sig vara Quba.

Han och Gusten blir en dag okontanta över äganderätten till en tjurmuskel och olyckan är ett faktum. Gusten får fyra rediga hål (efter hörntänder) i det ena bakbenet och skadar hasen på det andra. Jämmer & elände! :(

Efter lite omvårdnad läker såren snabbt och snyggt medan hasen inte kryar på sig ett dugg. Vi blir remitterade till ortoped på Södra Djur som konstaterar att Gustens has måste opereras. 

Jaha, vad säger man?

Ja, man säger så klart Ja, tack!  till operation eftersom man vill att liten Gurra ska bli både kry och rask. Inte för att han på något sätt har slagit ned på tempot bara för att han har en trasig has. O nej, o nej han är lika glad och pigg och alert som vanligt :) men om hasen lämnades åt sitt öde skulle det medföra pålagringar som i sin tur skulle medföra smärta och mycket troligt, även att Gusten skulle sluta använda benet. Och en trebent hund är absolut inget jag önskar!

Alltså blir det operation och den går av stapeln fredag den 10 december. Veterinärens plan är att sätta dit en metallplatta som hålls på plats med några skruvar. Detta kommer att stabilisera hasen och hindra den från att röra sig sidledes. Gusten blir kvar ett dygn efter ingreppet och efter 10-14 dar gör man röntgen för att se hur det läker. I samband med detta tar man stygnen. Därefter påbörjas rehab.

Veterinären var full av tillförsikt och menade att utsikterna var mycket goda för att Gusten skulle bli fullt återställd i benet.

- Glad och positiv jycke med förvånansvärt mycket muskler, så jag ser inte att det här ska bli några problem, sa veterinären och klappade Gurra på huvudet. Gurra själv sa inte mycket eftersom han var drogad och befann sig i en annan värld. Förmodligen en som bara beboddes av tikar ;)

Där är vi alltså nu.

Är det då någon osämja mellan hundarna efter detta, kanske någon undrar och svaret blir: Nej, allt är frid & harmoni. Jag vill nog se det som en inte alldeles ovanlig händelse när det gäller grabbar, ibland tar de till "nävarna" för att lösa meningsskiljaktligheter ;) Sen är det ju tokigt att det som i detta fallet, handlar om en som väger 13 och en som väger 40 kg. Det blir liksom inte en jämbördig kamp, om man säger så.

Såren på höger lår har som sagt läkt jättefint och "stödstrumpan" på hasen hjälper kanonbra i avvaktan på operation. 

- Här vilar inga ledsamheter! gläfser Gurra och skuttar runt i mjuka snön.  

Nu hoppas jag INNERLIGT att detta är det sista jag ser av sjukdom/skador detta år och att 2011 blir ett år där jag & Grabbarna kommer att vara ett föredöme vad gäller hälsa och sundhet!!

Det slog mig häromdagen att lille Quba faktiskt fyller två år nästa månad. Två år! Hur är det möjligt? Det var ju bara igår som han var så där liten och söt. Och lugn och snäll. Ja, snäll är han ju fortfarande, och väldigt, väldigt söt :) men liten - nix! "Lugn" och "Quba"  passar sig heller inte i samma mening nuförtiden, vilket ju är lite bakvänt. Hundar ska ju vara busiga som valpar för att sen växa upp och bli mera vuxna, liksom. Men inte Quba.

Han var ganska allvarlig och försiktig när han var valp/unghund. Hade lite drag av Ferdinand över sig. För att inte tala om alla ideér om alltings farlighet som spökade i hans hjärna under en tid. Altaner t ex ;)

Idag är han allt annat än allvarlig och försiktig och altaners farlighet är ett minne blott. Numer är det röjröj & tjosanhejsan som gäller. På fritiden, vill säga. När vi tränar uppvisar han drag av att hans hjärnaktivitet inte står i paritet med kroppens,

men herregud, vem har inte såna problem? :))

Så vi övar och övar lite till. Allt det grundläggande övar vi på och sen lite annat lullull. Bl a har jag börjat lära honom Vedhämtning. Tycker inte det är mer än rätt att även han tar sin del av hushållssysslorna. Jag menar, om nu Ymer stänger lådor så kan väl Quba hämta ved eller hur?

Förutom ved så är Quba en jäkel på att hämta även andra saker.

Upptäcka och identifiera

Gripa

Vända upp

Mållåsa och....

sätta fart mot matte!