Jag är ju ingen vän av snö, nej, verkligen inte!, men det här sista tillskottet kände t o m jag en viss lycka över. Och det av den enkla anledningen att det gav Gusten möjlighet att långt före utsatt tid, njuta av friheten! Jovisst, inget koppel och framförallt, inget tvång så långt ögat nådde, bara en massa mjuk snö och en själaglad liten vätte :)

- Jädrar du Morsan, jag tror jag slår knut på mig själv! sa Gurra och sen....

...sprang han. Runt, runt, ruuuuunt!!!  

Ett antal glädjeskall kom också över hans läppar :)

För att inte tala om antalet snöänglar!! De kom ju visserligen inte över hans läppar men ändå ;) 

Det var läääänge sen jag såg en så glad och lycklig Gurra Aktersnurra. Och trots att minusgraderna var många till antalet så fylldes hela min kropp av värme!

Söta, goa´, rara lilla Gusten - free at last!