Ymer Gusten & Co

Alla inlägg under maj 2011

Av Larsson - 30 maj 2011 22:15


hur mycket ska en hundägare stå ut med?

Nån som vet?


Bara mellan tumme och pekfinger sådär??


Anledningen till att jag undrar är att vi återigen håller sjukstuga då Gusten i torsdagskväll skadade yttertån på vänster bak så illa att den måste amputeras.


MEN VAD ÄNDA IN I GLÖDHETA - HUR MYCKET SKA EN LITEN VÄTTE RÅKA UT FÖR!!


Knappt har han blivit frisk från sin förra operation så händer detta! Dessutom är det höljt i dunkel hur han kunde skada sig så illa.


Grabbarna var i rastgården under torsdagskvällen och när Pensionatsföreståndarinnan kom för att kvällsrasta dem så upptäcktes skadan. 

Jag har genomfört en brottsplatsundersökning i bästa CSI-stil och även Byggare Bob har undersökt rastgården men ingen av oss kan klura ut vad han kan ha skadat sig på.


Ett tag trodde jag  det var Quba som var boven i dramat men nääe, det stämmer inte med sårskadan. Visserligen är hans tänder stora och många men de är INTE pirayavassa!


Jag får helt enkelt konstatera "att" och lägga frågan "hur" åt sidan. Såvida inte någon av er har en idé om vad som kan ha hänt.


Nåväl, helgen gick alltså till att sköta om liten Gusten. Bandagebyte, medicinutdelning, klapp & kram och tilldelning av extra godsaker, som oxfilepizza ;)

Och när han iklädd strut somnade i soffan, gällde det att ta sig an Ymer & Quba.


Om man känner sig lite nere och deppad och tycker att livet suger (vilket är lätt när sjukdomar och skador fullkomligt haglar över en!) då finns det inget bättre botemedel än att köra lite spår med Ysterkvisten. Man kan inte annat än skratta åt hans sätt att lösa en spåruppgift, det är liksom väldigt mycket;


Nu har jag spåret, nu har jag spåret....häng på Morsan!....nu har jag tappat spåret, nu har jag tappat spåret men det gör iiiiinget...häng på du Morsan för snart har jag spåret igen...nu har jag spåret...nu har jag spåret och...HÄR!! en apport, jädrar jag är OSLAGBAR!...
 :))


Quba däremot är lite mer "seriös" i sitt spårande och tämligen apportsäker men i helgen blev det lite frågetecken. Hans spår gick till 80% på vitmossa och där markerade han inte en enda apport! Apporterna (som alla vara skogspinnar) som låg i den övriga terrängen tog han utan problem. Hm...någon som har en teori?

 

 


ANNONS
Av Larsson - 25 maj 2011 20:29


Det här med visualisering...äh, vi struntar i det va? Det kan ju så lätt bli "felassocierat", att ni istället för en kraftfull, mörk schefur ser en klen och rasslig dito. Och SÅ kan vi ju inte ha det. Heller!!


Därför...



Grundfaktorerna är följande; 1 st Quba, 1 st bygga och ett antal liter vatten.


Är alla med?


Okej, då kör vi!





Va´sa ni nu då va´???????


Alltså; Lucky Luke, du är sååååå jädra mycket tvåa!!!!!




Ymer är ganska hävlig på att dyka han också :)



Mattes lilla sälunge :)

 


Här kommer en annan som också ville visa sina vattenkonster. 



Och här, två gåsar som blev nyfikna på vad som var på gång.



Gusten, som fortfarande har lite issues med de rakade delarna på sin kropp (trots att det är fem månader sen operation har pälsen ännu inte växt ut) han badade...



lite längre bort.



Ett hastigt dopp och sen fort upp...



i skydd av buskarna. - Liten, matte ska knyppla en baddräkt till dig!



- Jaha, vad leker du nu då Quba? Krokodil eller Storsjöodjur??

 


Sen kom Quba upp på land och....ja, efter det var jag tvungen att gå hem och torka.



=============================


Bara för att jag är på ett så givmilt humör så får ni här en bonusbild.


Jag har döpt skapelsen till;



BRYGGA - HUND - PINNE



_ _ _ _ _ _ _ _ _


Fotnot; Det blev lite märkliga färger på bilderna. Tror att kameran inte är så förtjust i fukt ;)

ANNONS
Av Larsson - 20 maj 2011 21:23


Nu har jag bestämt och beslutat;



NU ÄR DET SOMMAR ! !


Så - nu behöver ni inte undra längre, nu vet ni.


Och när vi nu alla vet vilken årstid  vi befinner oss i så kan vi ju tillsammans fröjdas åt syrener, liljekonvaljer och simturer. För det har ni väl? Simmat, menar jag.


Det har iaf Ymer. Och Gusten. Och Quba.


Quba har t o m dykt från flytbryggan! Jo, ni läste rätt, han HAR dykt och det alldeles frivilligt. Inget hoppsan-nu-råkade-han-ramla-i-dyk, inte heller något amatördyk a´la magplask.


Nej, nej, nej!!!


Quba har med god fart skuttat ut på flytbryggan, parerat och hållit balans med självsäker uppsyn och när boll kastats, gjort avstamp och med sträckt kropp brutit vattenytan. 


Men det är klart, det har ju jag vetat hela tiden, ända sen han var ett litet nickelilltroll. 


- Quba, har jag sagt, han är allt bra iskall han!


Joråsåatt, nog har jag sagt det alltid...

Av Larsson - 17 maj 2011 00:43


och dagar går och nya titlar plitas på mitt visitkort.


Jodå, numer står det som följer;


Tillförordnad chef Hundpensionat


Potatisuppfödare - med rätt att skörda



Jo jo, nu blev ni allt imponerade va`? Chipsen bara frodas, liksom :)


Och från chips hoppar vi raskt över till vedtillverkning.



Gott folk, om ni inte har provat att klyva ved med en sån här manick då har ni sannerligen gått miste om något! Jädrar i havet, så roligt det är!!!

 

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaaak - klonk!

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaaak - klonk!

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaaak - klonk!

 

Alltså, så roligt har jag inte haft sen jag körde gamla grannens flistugg. Ni kommer väl ihåg den? Brrrrut...rassel...tugg, tugg...krrrrrsch...SCHLOPP!

 

Oj, oj, oj - tror jag måste ringa gamla granne och fråga. Tänk om jag får låna den igen då kunde jag ju köra båda maskinerna! SAMTIDIGT!!!

Jamen, tänk er själva -

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaak-klonk!...brrrrut...rassel...tugg,tugg...krrrrsch..
.SCHLOPP!!


Oooo, då skulle jag sjunga; "Just idag är jag stark, just idaaag mår jag braaaa..."



När jag inte tillverkat ved så har jag tänkt.

Bl a har jag tänkt på hur många nyanser av grått det finns.



Det finns ljusgrått, mellangrått, grågrått, gråblått, mörkgrått, klatchigt grått, cementgrått, betonggrått, kommunalgrått, silvergrått och en lång radda andra jävla grånyanser!!

Alltså, jag klara inte det här, jag bryter snart ihop! Varför kan det inte bara finnas EN grå nyans att välja på?? *kryper hulkande ihop i fosterställning*




En som är långt ifrån ett sammanbrott är Quba. När han väl fick en ny boll var krisen avvärjd och det strålar "Filbunke" om hela honom!



Strålade gjorde det också om den här dygnhögen. Eller mera stank, kanske. Detta mina vänner, är nämligen äkta vildsvinsdynga och den hade grisen lämnat på vår bästa skogstig! De kan tydligen inte läsa. De heller...

Eftersom det var relativt färskt blev jag lite vaksam och plötsligt...



...fick jag syn på den! OOOOOiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii ! ! ! ! ! ! !




Mina bilderböcker som jag knåpat med under våren, har kommit. Jag blev riktigt nöjd med resultatet! När jag satt där och bläddrade började jag fundera på om jag inte skulle ta och göra en barnbok. Det konceptet ligger ju liksom för mig; många bilder och lite text ;)


= = = = = = = = = = = =


SAGAN OM PIFF OCH PUFF

 

Det var en gång en...

 

 

Piff och en...


 

Puff.


En dag flyttade den stora stygga svarta vargen in och...



sen levde de lyckliga i alla sina dar.

 

Snipp, snapp, snut

så var sagan slut.

 

 


= = = = = = = = = = = = =


Fotnot; För den synsvage vill jag bara göra ett förtydligande - grisen på bilden är INTE ett vilt svin! Hade det varit det hade jag INTE stannat kvar för att fota.


Eller hade jag det? Hmmm.....





Av Larsson - 11 maj 2011 10:09


Nu kan jag skriva till ytterligare en sak på visitkortet;


Tillförordnad chef Hundpensionat

 


Jodåsåatt, man stiger liksom i graderna ;)



**********


Fast det förstås, förordnandet gäller bara tills på fredag.

Sen är man en vanlig underhuggare igen.

Typiskt...

Av Larsson - 9 maj 2011 14:11


Nu handlade den gångna helgen inte bara om mat. Nej, för tusan jag hade celebert besök också.


Ni kom väl ihåg att den Lilla Motorsågsmannen tidigt i våras kapade ned träd. Dessa träd skulle nu hem på vedbacken för att förvandlas just till det. Ved, alltså.

Träd kan, som ni säkert vet, vara väldigt stora och väldigt tunga varför man inte bara tar en knippe på ryggen. Nej, det fordras lite andra doningar till själva hemtagandet och det var det som uppenbarade sig i helgen.



Först kom kälken.



Sen kom... 



Husse Häst & Myran!



Myran är av släktet Nordsvensk och 18 år gammal. Husse Häst är också 18 men med måååånga plustecken efter och hans släkte är okänt. Iaf för mig ;)


Husse Häst & Myran skulle nu hjälpa mig att få hem veden.



Under påklädningen mumsade Myran förnöjt på lite hö samtidigt...




som hon tittade lite förundrat på människan med den svarta lådan framför ansiktet ;)





Kälken spändes för och...



sen bar det av ut i skogen!



Att det var snårigt och att riset låg i stora högar var inget som bekymrade det här ekipaget.



Myran verkade inte ens märka den eländiga terrängen!



Inte hennes husse heller, han skuttade som en pigg kanin efter henne i riset.



När det var dags för lastning så stod Myran där alldeles stilla. Nappade åt sig lite ljung som hon tuggade eftertänksamt på och väntade på klartecken att få gå.

Och tecknet bestod i ett lite lågmält; - Jaha, ska vi gå då...



Då drog Myran igång lasset, valde väg och sen....



bar det av genom riset!



Fram och...



förbi, verkade vara det enda hon hade i tankarna.



Och Husse Häst balanserade enkelt på stockarna trots det allt annat än jämna underlaget!



I det lilla motlutet blev det för Myran att lägga manken till och för Husse Häst att ta några kvicka joggingsteg.



När veden så lastades av så passade Myran återigen på att mumsa lite hö. Och banne mig, tittade man riktigt noga så såg man att...



hon faktiskt log ett riktigt hästleende! :)


Både lördag och söndag jobbade Myran och hennes husse. Drog och släpade det ena lasset efter det andra. Själv satt jag alldeles hänförd och beundrade skådespelet.


I femton år har de jobbat tillsammans. Inte bara i skogen utan även kört bröllopspar och varit med på allehanda andra uppdrag (Husse Häst håller även kurser i just skogskörning) och de var verkligen teamet med stort T!! Med ömsesidig respekt och med några få lågmälda ord från husse så löste de uppgiften i bästa samförstånd.  Förtroendet och tilliten mellan de båda var...var..ja, alltså den kändes!   

Herregud, jag fick ju smita in i köket och börja hacka i ett försök att skylla mina tårade ögon på löken!!

 

Innan hemfärd så får Myran lite havre och vatten av husse och morot av mig medans seldonen tas av. Hon står så lugnt och snällt  och när husse är klar säger han till henne; Sådär Myran, nu åker vi hem! lägger grimskaftet över hennes rygg varpå hon direkt och på egen hov, kliver in i transporten.

Som sagt, ett väl sammansvetsat team :)


Det som återstår nu är att förvandla allt till ved. Någon som känner sig manad?

Av Larsson - 9 maj 2011 09:26

  

Grannen bjöd på middag i fredagskväll. Glad tackade jag Ja! till detta och infann mig uthungrad vid utsatt tid. När magen stod i fyra hörn tackade jag artigt för mig och drog mig tillbaka till mina rum.


Nu är väl detta med "mina rum" en sanning med modifikation eftersom jag i stort sett bara har ett rum i min lilla stuga. Jovisst förstår ni, stugan är så liten att det inte ens finns plats för en garderob. Fast det kan ju kvitta lika, slipper jag ju jobbet med att städa den. Garderoben, alltså ;)



Sen kom lördagen och då ringde grannen och bjöd på middag. Grillat skulle det bli, med potatisgratäng. Topp! utropade jag glatt och infann mig utsvulten på utsatt tid.  

När maten var uppäten stånkade jag fram ett Tack! och vankade däst och nästan dräktig, hem till mitt rum.


Efter detta kom söndagen men ingen inbjudan från grannen (visst var väl DET märkligt eller hur??) 


Nåja, jag får jag väl ordna nåt själv då, tänkte jag

 

- Hörrni Grabbar, vad säger ni om att äta ute idag?

 

De tände direkt på idén! Ymer blev alldeles till sig och....


 


började dra och rycka mig i tröjärmen. Budskapet han ville få fram var nog;

 

Mat!!! NUUUU!!!!


Typ.



Quba som inte riktigt greppade det där med att "äta" men som mycket väl förstod "ute", tog sin boll och sprang glad i hågen ned på ängen.



Gusten var inte sen att hänga på, glatt ylandes; Vi ska äta ute, vi ska äta ute!!  



Väl nere på ängen visade Ymer de andra sin tolkning av "äta ute".


- Du menar alltså att vi ska äta det här??  


- Japp, det kallas sallad, serru ! Sketanyttit´ 


- Sa...tugg, tugg...llad, sa du. Asså, jag är tveksam... 


Beta, beta, tugga, tugga...

  


- Tja...sååå äckligt var det väl inte. Tror jag....

 

Här fick jag rycka in och förklara för samtliga att beta gräs inte stämde med min syn på uteätning.


- Jag menar att äta på restaurang eller att den hemlagade maten bärs ut på altanen och inmundigas där. Förstår ni?

 

Tre jourhavande fågelholkar stirrade nu förvånat på mig och såg ut att tänka att människan, det är allt en mystifik varelse. Äta ute och sk-ta inne, typ...



Sädesärlan for ivrigt runt på ängen. Han kanske också vill prova på att äta ute ;)



Hundarna och jag tog vändan förbi sjön.



Jag hittade en gammal potta och började genast fundera över hur den hamnat där mitt i naturen. Vad som eventuellt varit i den ville jag däremot INTE fundera över!  



Satte oss en stund och tittade på liljekonvaljen i hopp om att få se den slå ut. Insåg efter ett tag att det nog skulle ta mer än en stund så istället begav vi oss hemmåt.  



Tittade till mina odlingar och kunde konstatera att...  



jädrar, vad det....inte händer mycket.


Bäst som jag stod där och studerade den icke-växande odlingen gjorde Ymer sig hörd.


- Hörru, nu är jag hungrig! Äta ute eller inne eller borta spelar ingen roll bara jag får käk!! 


Och så fick det bli, middag på altanen.



Först åt Grabbarna.


I samma veva dök Hjalmar upp. Han trodde vi hade knytis så han kom med egen mat.

  


- Schysst idé å käka ute, du Morsan...  


...smakar ju så mycket godare! ...krasch, krasch, slurp...  


sa Hjalmar och sög i sig det sista av råttan.


Alltså, jag vet inte vad som hände men någonstans i höjd med det sista slörpet  tappade jag aptiten. Fullständigt!!

Av Larsson - 3 maj 2011 18:42

Låt se, hur långt hade jag nu kommit i uppdateringen? Jo just ja, kosthållningen....


Vi behöver väl inte orda mer om den sunda kosthållningen (host, host) utan jag tycker att vi raskt går vidare.

SPANING

Vi har bedrivit en del spaning under våren, jag och Grabbarna. Vi ett tillfälle visade Ymer klart och tydligt att han gjort en upptäckt. 
 


Hans lilla näsa (väldigt grizzlylik, eller hur? :) vibrerade väldeliga. Wow, tänkte jag, detta måste betyda att han fått sniff på något alldeles speciellt! Ivrig som en kommunalarbetare vid arbetsdagens slut, riktade jag in kameran i hopp om att få något storvilt i sökaren.   



Måste erkänna att jag blev lite besviken när allt jag kunde se var ett rådjur. Men glad ändå att jag iaf fick den på bild :)


Vi gick vidare för att om möjligt hitta något annat sällsynt att fotografera.



Och minsann, där var den ju, den väldigt unika Felis pansari catus. (mera känd som Pansarkatten för den breda massan ;)


Här är min chans till ära och berömmelse, tänkte jag och slängde mig ner på marken med fingret på avtryckarknappen (kamerans avtryckarknapp, alltså)



Gurra hjälpte till att hålla koll på djuret medan jag i bästa Mattias Klum-stil, krälade runt på marken för att få en bättre vinkel.



Quba däremot, han hjälpte inte till. Nej, han låg ett stycke därifrån och sög betänksamt på en murken pinne. Lite märkligt kan man tycka, tyskar brukar ju annars vara väldigt intresserade av den svenska faunan. 


Nåja...


Vi andra tyckte iaf det var spännande och fortsatte kravlande att spana och fotografera.


Plötsligt kände jag mig iakttagen och när jag tittade upp möttes jag av minen på en väldigt uppgiven Hjalmar...



- Men herregud människa, du är ju inte riktigt riktig nånstans du...tycktes Hjalmar tänka och jag anade att hans respekt för mig som "bättre vetande", hade fått sig en törn.



Jaja, det var väl inte hela världen. Jag och Grabbarna hade iaf behållning av "smygleken" :)


När vi ändå pratar lek och fotografering så kan jag berätta att bildkommunikationskursen har jag lagt på hyllan.

Alltså det blev så mycket "så här bör man" och "så här ska man" och tyckande & analyserande så hälften kunde vara nog!



Jag försökte allt att se sakkunskapens bildspråk...



 


från alla vinklar men nej, det blev för mycket "regler" för att det skulle vara roligt.



Så efter moget övervägande kom jag fram till att;

I don´t give a shit i vad "de lärde" tycker - jag fotar som jag vill, när jag vill och med vilket perspektiv jag vill.  



Sådeså!!

 


Sådär, nu är ni uppdaterade på den Larssonska fronten. Från och med nu är det bara framåt och uppåt som gäller :)  



 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ Ymer Gusten & Co med Blogkeen
Följ Ymer Gusten & Co med Bloglovin'

Värdering


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se