Direktlänk till inlägg 9 maj 2011
Grannen bjöd på middag i fredagskväll. Glad tackade jag Ja! till detta och infann mig uthungrad vid utsatt tid. När magen stod i fyra hörn tackade jag artigt för mig och drog mig tillbaka till mina rum.
Nu är väl detta med "mina rum" en sanning med modifikation eftersom jag i stort sett bara har ett rum i min lilla stuga. Jovisst förstår ni, stugan är så liten att det inte ens finns plats för en garderob. Fast det kan ju kvitta lika, slipper jag ju jobbet med att städa den. Garderoben, alltså ;)
Sen kom lördagen och då ringde grannen och bjöd på middag. Grillat skulle det bli, med potatisgratäng. Topp! utropade jag glatt och infann mig utsvulten på utsatt tid.
När maten var uppäten stånkade jag fram ett Tack! och vankade däst och nästan dräktig, hem till mitt rum.
Efter detta kom söndagen men ingen inbjudan från grannen (visst var väl DET märkligt eller hur??)
Nåja, jag får jag väl ordna nåt själv då, tänkte jag
- Hörrni Grabbar, vad säger ni om att äta ute idag?
De tände direkt på idén! Ymer blev alldeles till sig och....
började dra och rycka mig i tröjärmen. Budskapet han ville få fram var nog;
Mat!!! NUUUU!!!!
Typ.
Quba som inte riktigt greppade det där med att "äta" men som mycket väl förstod "ute", tog sin boll och sprang glad i hågen ned på ängen.
Gusten var inte sen att hänga på, glatt ylandes; Vi ska äta ute, vi ska äta ute!!
Väl nere på ängen visade Ymer de andra sin tolkning av "äta ute".
- Du menar alltså att vi ska äta det här??
- Japp, det kallas sallad, serru ! Sketanyttit´
- Sa...tugg, tugg...llad, sa du. Asså, jag är tveksam...
Beta, beta, tugga, tugga...
- Tja...sååå äckligt var det väl inte. Tror jag....
Här fick jag rycka in och förklara för samtliga att beta gräs inte stämde med min syn på uteätning.
- Jag menar att äta på restaurang eller att den hemlagade maten bärs ut på altanen och inmundigas där. Förstår ni?
Tre jourhavande fågelholkar stirrade nu förvånat på mig och såg ut att tänka att människan, det är allt en mystifik varelse. Äta ute och sk-ta inne, typ...
Sädesärlan for ivrigt runt på ängen. Han kanske också vill prova på att äta ute ;)
Hundarna och jag tog vändan förbi sjön.
Jag hittade en gammal potta och började genast fundera över hur den hamnat där mitt i naturen. Vad som eventuellt varit i den ville jag däremot INTE fundera över!
Satte oss en stund och tittade på liljekonvaljen i hopp om att få se den slå ut. Insåg efter ett tag att det nog skulle ta mer än en stund så istället begav vi oss hemmåt.
Tittade till mina odlingar och kunde konstatera att...
jädrar, vad det....inte händer mycket.
Bäst som jag stod där och studerade den icke-växande odlingen gjorde Ymer sig hörd.
- Hörru, nu är jag hungrig! Äta ute eller inne eller borta spelar ingen roll bara jag får käk!!
Och så fick det bli, middag på altanen.
Först åt Grabbarna.
I samma veva dök Hjalmar upp. Han trodde vi hade knytis så han kom med egen mat.
- Schysst idé å käka ute, du Morsan...
...smakar ju så mycket godare! ...krasch, krasch, slurp...
sa Hjalmar och sög i sig det sista av råttan.
Alltså, jag vet inte vad som hände men någonstans i höjd med det sista slörpet tappade jag aptiten. Fullständigt!!
Detta, mina vänner & bekanta och nära & kära, blir det sista inlägget i Ymer & Co. I snart fem års tid har jag skrivit i denna blogg men nu känner jag att det är dax att avsluta. Jag vill från mitt hjärta tacka alla er s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 | 31 |
||||||||
|