hur mycket ska en hundägare stå ut med?
Nån som vet?
Bara mellan tumme och pekfinger sådär??
Anledningen till att jag undrar är att vi återigen håller sjukstuga då Gusten i torsdagskväll skadade yttertån på vänster bak så illa att den måste amputeras.
MEN VAD ÄNDA IN I GLÖDHETA - HUR MYCKET SKA EN LITEN VÄTTE RÅKA UT FÖR!!
Knappt har han blivit frisk från sin förra operation så händer detta! Dessutom är det höljt i dunkel hur han kunde skada sig så illa.
Grabbarna var i rastgården under torsdagskvällen och när Pensionatsföreståndarinnan kom för att kvällsrasta dem så upptäcktes skadan.
Jag har genomfört en brottsplatsundersökning i bästa CSI-stil och även Byggare Bob har undersökt rastgården men ingen av oss kan klura ut vad han kan ha skadat sig på.
Ett tag trodde jag det var Quba som var boven i dramat men nääe, det stämmer inte med sårskadan. Visserligen är hans tänder stora och många men de är INTE pirayavassa!
Jag får helt enkelt konstatera "att" och lägga frågan "hur" åt sidan. Såvida inte någon av er har en idé om vad som kan ha hänt.
Nåväl, helgen gick alltså till att sköta om liten Gusten. Bandagebyte, medicinutdelning, klapp & kram och tilldelning av extra godsaker, som oxfilepizza ;)
Och när han iklädd strut somnade i soffan, gällde det att ta sig an Ymer & Quba.
Om man känner sig lite nere och deppad och tycker att livet suger (vilket är lätt när sjukdomar och skador fullkomligt haglar över en!) då finns det inget bättre botemedel än att köra lite spår med Ysterkvisten. Man kan inte annat än skratta åt hans sätt att lösa en spåruppgift, det är liksom väldigt mycket;
Nu har jag spåret, nu har jag spåret....häng på Morsan!....nu har jag tappat spåret, nu har jag tappat spåret men det gör iiiiinget...häng på du Morsan för snart har jag spåret igen...nu har jag spåret...nu har jag spåret och...HÄR!! en apport, jädrar jag är OSLAGBAR!...
:))
Quba däremot är lite mer "seriös" i sitt spårande och tämligen apportsäker men i helgen blev det lite frågetecken. Hans spår gick till 80% på vitmossa och där markerade han inte en enda apport! Apporterna (som alla vara skogspinnar) som låg i den övriga terrängen tog han utan problem. Hm...någon som har en teori?
Bitte
31 maj 2011 14:00
Quba som tåbitare: uteslutet! Min teori (som är synnerligen ogrundad men plausibel) är följande: den där korvfavriken vars recept Ymer Ysterqvist snodde i Mission Impossible! Dom är skumma typer, definitivt. Har smugit sig på den intet ont anande Gurra. – Vi tar cigarrkillen, väste dom. Och så gjorde dom det för Självaste Ysterquisten vågade dom sig inte på. Gurra däremot, var ju både rökare och hade glasögon och föreföll därför som det lättaste offret. Nu är det alltså upp till dig att skipa rättvisa. Och behöver du förstärkning så stäler det södra regementet upp med en livsfarlig briard, bara så att du vet.
http://www.dietdog.se/dogblogg
Larsson
31 maj 2011 20:08
Bra där Bitte! Nu minsann blir det "Upp till kamp!!"
Tror du att Cirkuskokosbollhunden kan ansluta? Tänkte att hon helt enkelt kunde pussa skurkarna till erkännande och underkastelse...
Emelie
31 maj 2011 19:38
Nej men stackars, stackar liten. Jag hoppas att det laker fint och fort!
Larsson
31 maj 2011 20:14
För att bara ha gått fyra dagar sen operation ser såret riktigt fint ut. Faktiskt så ser HELA Gusten oförskämt pigg ut! Hade det varit jag som amputerats så inte hade jag glad som en lärka, hoppat runt i gröngräset. Näääe, verkligen inte!!
Jessika
31 maj 2011 20:07
Oj så tråkigt.
Jag har läst din blogg sedan jag sett Mission Possible mfl, som jag blivit helt betagen i. Och det är så roligt och ni är så duktiga. Men hoppas att lille Gusten inte råkar ut för något mer på ett tag nu...Lycka till med läkningen.
http://rottisar.eu/index.html
Larsson
31 maj 2011 20:27
Tack Jessika för hälsning!:)
Jaa, nu hoppas vi att vi nått vår kvot av sjukdom / skador. Med råge!!!
Och tack för att du är med och "hoppas" :)
Qsinen
31 maj 2011 21:48
Va! Bara så där utan vidare! Liten Gusten vi blir alldeles rörda av att läsa. Och nu ja nu tycker vi absolut att sjukkvoten är toppad. Det måste finnas någon snygg skadeutdelningsombudstik med lurviga ben man kan klaga hos. Uppdrag för Gusten.
Larsson
31 maj 2011 23:15
"Utdelning" eller "utredning" ja, nåt måste till! Kanske ska skicka Ystre Kvisten att söka upp vem det nu än är som sitter med vodoodockan i högsta hugg! Grrrrrrrr :(
Gusten får hålla sig hemma tills foten är frisk.
Irene
1 juni 2011 09:04
Men vad är det här för skit?! Va???!! Så får det minsann inte gå till, nu får det vara NOG tycker vi. Och när vi tycker så, ja då är vi skräckinjagande. Vi morrar lika bra, Huliganen och jag. Bara rikta in oss mot rätt mål, så ska vi minsann hota vem-det-nu-är-som-är-skurken så att han (det MÅSTE vara en han! (fast apselut INTE Quba)) bara blir en blöt fläck.
För övrigt anser vi att a) oxfilépizza måste vara det ultimata botemedlet för liten vätte, samt b) Gusten är beundransvärd som redan hoppar runt i gröngräset.
http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com
Larsson
1 juni 2011 11:23
Där sa du allt ett sant ord!! Skit är precis vad det är.
Lyckligtvis så går det undan med läkningen och kan se fram mot midsommar & sill & annat ( å med annat menar jag...ja, du förstår nog vad jag menar ;)
Kerstin
2 juni 2011 09:28
Man blir ju alldeles matt. Vilken dramatik!!
Vilket skit rent ut sagt. Stackars Gusten, vad han råkar ut för en massa ont. Hoppas Gusten och du skämmer bort er lite nu så att allt blir bra igen. Oxfilépizza är en bra början.
http://kerstinnilsson.blogspot.com
Larsson
2 juni 2011 12:05
Ja, det är inte utan att man börjar tvivla på sig själv som en ordningsam hundägare...suck!
Nåväl, Gusten är ändå på ganska gott humör och hjälps vi bara åt han, jag & pizzan, så ska vi nog klara det här oxå. :)
A-K
2 juni 2011 20:15
Men lilla Gusten Gullenos då, vilken tur att du har världens bästa matte som pysslar om dig, det blir snart bra ska du se! Kramar från mig!!
Larsson
6 juni 2011 23:07
Nämen se go´dagens, bästa utlandsfarare! ;)
Gurra låter hälsa att han skulle bli mycket bättre, mycket snabbare om det skickades lite pussar oxå!