Växjö den gångna helgen för en bloggträff.

Fem människor och en bunke hundar hade stämt möte för att blogga in real life, så att säga.

Och det blev ju en sååå rolig och givande träff! Och som om inte det var nog, så hade vi en ryslig tur med vädret :)

Ett gäng med glada bloggare

Men jag ska väl börja från början och det får då bli fredagen. Jag lastade bilen full av det mesta + en Ymer och en Quba (Gusten fick stanna hemma med flickvännen ;)

styrde sen kosan mot Småland.

Vi letade oss fram till vårt boende på Qsinens vandrarhem...

hittade densamma och checkade in. 

Grabbarna gíck på upptäcktsfärd och var mer än nöjda med vad de såg.

- Hörru Morsan, kom å kolla! Det är stans utsikt härifrån!!

Lördagen startade med frukost som Qsinen flinkt fixat fram. Och det måste jag säga, att få sätta sig till dukat bord - det är lyx det! :)

Grabbarna och jag tog en promenad i området innan vi skulle agera mottagningskommitté för återstoden av bloggänget.

Nästan genast stötte vi på skylten som fick oss att bli lite fundersamma...

Men efter att ha studerat skylten konstaterade jag raskt att ingen av mina Grabbar liknade jycken på bilden varför skyltens budskap ju rimligtvis INTE kunde vara riktad till oss. Tänkte jag och fortsatte obekymrat promenaden.

Sen kom bloggänget och det blev ett enda Hejsan! Svejsan! Kram! och Åh så kul att äntligen ses!

Alla hundarna hälsade också även om det kanske inte var sådär väldigt mycket Svejsan! mellan vissa. Jag tänker här främst på Quba som möter Ymersläkting och får lära sig flera fula ord. Som dessutom uttalas med tydlig skånsk dialekt ;)

Efter detta vidtog, som sig bör på dylika tillställningar, ett pratande och ett fikande och ett skrattande och ett ätande i dagarna två. Tror t o m att det dracks ett och annat glas vin också :)

Förutom det så var det ett fotograferande av sällan skådat slag. Det var Nikon både högt och lågt, bakom och framför, bittida och sent. Alltså, begreppet "paparazzi" är fr o m nu intet i jämförelse med "Bloggare i grupp" :))

Att en pussande Briard skänker glädje...

(observera parets matchande hårfärg :)  

det kan man ju inte ta misste på!

Huliganen markerar från början att här ska minsann ingen komma...och komma!

Men när adjektiv såsom finast, vackrast och ståtligast strömmat mot honom, sänkte han garden och poserade villigt.

Vackraste Emil!

Quba njuter i höstsolen

- Meeeen, ni kan väl inte fota UTAN mej!!!! Blir ju inte mycket till bilder om inte jag är med, fattar ni väl!  

Ystre Ymer på språng i strandkanten

Qubanen tar ut steget

Team Lotti/Emil provar på spår med stor framgång. Duktiga ni!! :)

Så långt hade ju fotograferandet varit någorlunda lätt. Mer eller mindre stillastående, det är ett läge som iaf jag gillar. Men...sen stundade större utmaningar - fotograferandet av rörliga motiv. Eller om det var r ö r i g a...

Först ut, en någorlunda långsamspringande schäfer och det ser man ju på bilden att det är.

Sen tillkom en briard och en beardis och det är nu som det börjar köra ihop sig lite.

Syns det verkligen att det är just en briard och en beardis?

Och detta då...en beardis? Eller en rya?! Eller är det...

Chubaka???

Beardis / briard? Briard / beardis?? Eller kanske rent av, TVÅ ryor??

Jösses, lätt är det inte!

Det är ju bara hår och strån och strån och hår...suck!

Nu är det inte roligt längre. Stört OMÖJLIGT att se vad det ska föreställa :(

Jaha, det här avgör saken!  J A G  G E R  U P P ! ! ! ! ! !

Skakig lämnade jag den fotosessionen och stirrade vilt efter några fasta, icke-rörliga motiv för att åter kunna få en bild som föreställde det jag faktiskt avbildade.  

- Gruppfotografering, tänkte jag, gruppfotografering is da shit!!!   

Glad i hågen samlade jag ihop gänget och såg framför mig en statiskt poserande grupp människor / hundar som skulle ge mig de bilder jag så innerligt trängade efter. Bilder som föreställde...något!

- Alle man till trappan, ropade jag.

Och det var i det läget som talesättet; Ur askan i elden hade varit på sin plats...

- Täta till nu så alla kommer med på bilden!

- Okej, nu tittar alla in i kameran och ser glada ut!

- Vänta...vart tog Beardisen vägen nu då?

- Bra, där är hon. Så, samla ihop er nu och...CHEESEEEE

- Nääe, vad GÖR ni? Hallå! Snälla, får jag be om liiite fokus

- Men...vart ska DU nu då??

- Snälla Maggan, inte leka sten, sax, påse...

Ja, sådär höll det på. En god stund!

Men så plötsligt...

så satt bilden där. Som en smäck!! :D   

Efter den bedriften återstod bara att säga Hejdå! till alla och särskilt tacka...

chefen för vandrarhemmet för att vi fick komma :)   

* * * *

Tack tjejer för en nedrans skojig helg! :)         

Nog är han kär alltid, den gode Gusten. Kär som en klockarkatt!

Det enda han nu innerligt hoppas på är att kärleken är besvarad.

Han närmar sig föremålet för sin kärlek, det pirrar som av sockerdricka i hela hans kropp och...

-

VISST!...slutet blir ju sådär gott som vi vill att det ska bli :) 

Gusten   Ojoj = SANT!