Nog är han kär alltid, den gode Gusten. Kär som en klockarkatt!
Det enda han nu innerligt hoppas på är att kärleken är besvarad.
Han närmar sig föremålet för sin kärlek, det pirrar som av sockerdricka i hela hans kropp och...
-
VISST!...slutet blir ju sådär gott som vi vill att det ska bli :)
Gusten Ojoj = SANT!
Larsson
5 oktober 2011 16:22
Tack!! :)
Larsson
5 oktober 2011 16:21
Precis, snällöron är nåt som alla borde ha. Tänk så mycket roligare världen skulle vara då :)
Larsson
5 oktober 2011 16:19
Jaa! Det borde vara lagstadgat om cirkus 2 - 3 lyckliga slut per vecka. Allt skulle ju blir så mycket trevligare då.
Pia
5 oktober 2011 13:48
Åh, gulle dom! Kan det bli bättre?
Larsson
5 oktober 2011 16:06
Frågra du Gurra så blir det ett rungande; NOOP!! ;)
Bitte
5 oktober 2011 14:08
Jamen, kära hjärtanes då! Ojoj, så tveksam föremålet för den ömma lågan såg ut i starten och så blev det ändå på riktigt. Suck. Notting Hill, släng dig i väggen; det här är riktig kärlek.
http://www.dietdog.se
Larsson
5 oktober 2011 16:05
Och med sig kan den ta Pretty Woman å Snövit å "Veck me pusta" å Lady & Lufsen, för det här - is the real thing!
Lena J
5 oktober 2011 20:40
Meeen hur länge varar den där kärleken? Är inte Gusten en riktig tjejtjusare som byter tjejer som andra byter kalsonger??? (Förlåt om jag tar död på den romantiska stämningen på den här bloggen!)
Larsson
5 oktober 2011 23:07
So what, om han nu är en tjejtjusare. Kärleken och romantiken består i alla fall även om föremålen växlar. Serru!!
Sen undra jag lite över det där med kasongbytet...är det kanske rastypiskt för tervar?
*YES...där fick jag till det!!!*
Ninnie
6 oktober 2011 23:22
Vilken vacker schäferdam... inte konstigt Gusten är störtförälskad!
Larsson
7 oktober 2011 08:33
Jo, högbenta blondiner är Gurra svag för. Också :)
Qsinen
8 oktober 2011 12:40
Visst anade man att del två skulle få ett romantiskt slut. Hängiven charmör och perfekt målbild = sant
Larsson
8 oktober 2011 14:29
Ja, det går ju inte an att det hade blivit ett slut typ Doktor Zivago. Det hade ju blivit alldeles rysligt sorgligt!