Om man ska beskriva omgivningarna där jag bor så ligger ordet Skog nära tillhands. Tror t o m jag kan drista mig till att säga; Storskogen.

Där bland granar och tallar framlever vi våra dagar, jag och Grabbarna. Långt från ära, redlighet och störande grannar.

Ja, förutom under sommaren då när grannhuset är befolkat.

Grannhuset

Sommargäst

Samma sommargäst på väg in...

och på väg ut.

Ivägflygande sommargäst

I ärlighetens namn ska väl sägas att den här sommargästen inte är speciellt störande ;)

Om man nu, som jag, inte bara bor nära skogen utan mitt i densamma, då ligger det nära till hands att bege sig ut på safari (dock utan tropikhjälm för det skulle ju vara att överdriva det hela!) och skåda de vilda djuren.

För att få skåda vilda djur bör man bege sig till ett vattenhål (har jag hört) och följdaktligen var det dit vi begav oss.

Där kunde vi skåda ett märkligt vitt streck på vattenytan, som om framfördes det en liten farkost på sjön. Vad kunde det vara? Man blev helt klart nyfiken!

Sett från en annan vinkel såg man ju klart och tydligt (nåja...) att det inte var frågan om någon farkost. Kunde det kanske vara något flytetyg, typ fågel?

Om man gick närmare, böjde sig fram så mycket som naturlagarna tillät samt kisade med båda ögonen då såg man ju! Ja, alltså vad det var - det var en...

Joråsåattsåereallt.... (gammalt djungelordspråk)

"Mot kvällen får den late brått"  sägs det ju, så när mörkret föll skyndade vi hemåt

Jag får inte plats med

BYGGHERRE

Visitkortet blir ju alldeles klottrigt.

Nedrans :(

Kanske kan förkorta? 

BH

Eller inte....

så var det inget mot vad det var i tisdagsmorse då det var dagen med stort D.

Med ett härligt förväntansfullt pirr i magen satt jag där på altankanten och väntade.

Hur skulle det bli?

Hur skulle det gå?

Sen övergick pirret till mera oro - tänk om allt bara blev bort i tok, att allt bara skulle bli ett enda stort "Jasså...."

Gruvsamt :(

Men när jag precis var på väg ner i den fuktdrypande, kyliga eländeskällaren så dök den upp och ja, det blev ju liksom bara ett enda stort

W O W ! ! !  

Jamen kolla, den är ju bara så...bara så... BRUTALT MANLIG!

Nu hade den inte bara utseendet för sig nej, den var stark också. Och flitig. För att inte tala om försiktig. Jomen, trots sin storlek for den varligt fram bland ömtåliga träd och plantor.

Med detta sagt förstår ni säkert att Projekt Utbyggnad nu är i full gång och jag plitar ner BYGGHERRE på mitt visitkort :)

*sjunger "Det var sommar och sol lilla Lena var glad...." *

Riktigt, riktigt nära!! I onsdags var det inte fullt så nära. Nä, då var det ju nästan en vecka fram i tiden. Och en vecka kan kännas låååång om man går i väntans tider.

Nu gjorde den tursamt inte det eftersom den fylldes av gull med Gurra, fotgående med Quba, allvarligt samtal med Ymer ( - Nej Ymer, rörmokaren behöver INTE din hjälp!) plantering, rishögsflytt, matlagning, uppvaktning, bäversafari samt en M A S S A annat skoj och hux, flux så var det nationaldagskväll och således väldigt nära.

Hu ändå, jag kommer nog inte att kunna sova! Fast inatt kvittar det ju lika eftersom jag är i tjänst och följdaktligen inte får sova men imorgon efter att slut-för-i-natt-klockan har ringt - DÅ blir det nog inte mycket till sömn!

hur mycket ska en hundägare stå ut med?

Nån som vet?

Bara mellan tumme och pekfinger sådär??

Anledningen till att jag undrar är att vi återigen håller sjukstuga då Gusten i torsdagskväll skadade yttertån på vänster bak så illa att den måste amputeras.

MEN VAD ÄNDA IN I GLÖDHETA - HUR MYCKET SKA EN LITEN VÄTTE RÅKA UT FÖR!!

Knappt har han blivit frisk från sin förra operation så händer detta! Dessutom är det höljt i dunkel hur han kunde skada sig så illa.

Grabbarna var i rastgården under torsdagskvällen och när Pensionatsföreståndarinnan kom för att kvällsrasta dem så upptäcktes skadan. 

Jag har genomfört en brottsplatsundersökning i bästa CSI-stil och även Byggare Bob har undersökt rastgården men ingen av oss kan klura ut vad han kan ha skadat sig på.

Ett tag trodde jag  det var Quba som var boven i dramat men nääe, det stämmer inte med sårskadan. Visserligen är hans tänder stora och många men de är INTE pirayavassa!

Jag får helt enkelt konstatera "att" och lägga frågan "hur" åt sidan. Såvida inte någon av er har en idé om vad som kan ha hänt.

Nåväl, helgen gick alltså till att sköta om liten Gusten. Bandagebyte, medicinutdelning, klapp & kram och tilldelning av extra godsaker, som oxfilepizza ;)

Och när han iklädd strut somnade i soffan, gällde det att ta sig an Ymer & Quba.

Om man känner sig lite nere och deppad och tycker att livet suger (vilket är lätt när sjukdomar och skador fullkomligt haglar över en!) då finns det inget bättre botemedel än att köra lite spår med Ysterkvisten. Man kan inte annat än skratta åt hans sätt att lösa en spåruppgift, det är liksom väldigt mycket;

Nu har jag spåret, nu har jag spåret....häng på Morsan!....nu har jag tappat spåret, nu har jag tappat spåret men det gör iiiiinget...häng på du Morsan för snart har jag spåret igen...nu har jag spåret...nu har jag spåret och...HÄR!! en apport, jädrar jag är OSLAGBAR!...
 :))

Quba däremot är lite mer "seriös" i sitt spårande och tämligen apportsäker men i helgen blev det lite frågetecken. Hans spår gick till 80% på vitmossa och där markerade han inte en enda apport! Apporterna (som alla vara skogspinnar) som låg i den övriga terrängen tog han utan problem. Hm...någon som har en teori?

Det här med visualisering...äh, vi struntar i det va? Det kan ju så lätt bli "felassocierat", att ni istället för en kraftfull, mörk schefur ser en klen och rasslig dito. Och SÅ kan vi ju inte ha det. Heller!!

Därför...

Grundfaktorerna är följande; 1 st Quba, 1 st bygga och ett antal liter vatten.

Är alla med?

Okej, då kör vi!

Va´sa ni nu då va´???????

Alltså; Lucky Luke, du är sååååå jädra mycket tvåa!!!!!

Ymer är ganska hävlig på att dyka han också :)

Mattes lilla sälunge :)

Här kommer en annan som också ville visa sina vattenkonster. 

Och här, två gåsar som blev nyfikna på vad som var på gång.

Gusten, som fortfarande har lite issues med de rakade delarna på sin kropp (trots att det är fem månader sen operation har pälsen ännu inte växt ut) han badade...

lite längre bort.

Ett hastigt dopp och sen fort upp...

i skydd av buskarna. - Liten, matte ska knyppla en baddräkt till dig!

- Jaha, vad leker du nu då Quba? Krokodil eller Storsjöodjur??

Sen kom Quba upp på land och....ja, efter det var jag tvungen att gå hem och torka.

=============================

Bara för att jag är på ett så givmilt humör så får ni här en bonusbild.

Jag har döpt skapelsen till;

BRYGGA - HUND - PINNE

_ _ _ _ _ _ _ _ _

Fotnot; Det blev lite märkliga färger på bilderna. Tror att kameran inte är så förtjust i fukt ;)

Nu har jag bestämt och beslutat;

NU ÄR DET SOMMAR ! !

Så - nu behöver ni inte undra längre, nu vet ni.

Och när vi nu alla vet vilken årstid  vi befinner oss i så kan vi ju tillsammans fröjdas åt syrener, liljekonvaljer och simturer. För det har ni väl? Simmat, menar jag.

Det har iaf Ymer. Och Gusten. Och Quba.

Quba har t o m dykt från flytbryggan! Jo, ni läste rätt, han HAR dykt och det alldeles frivilligt. Inget hoppsan-nu-råkade-han-ramla-i-dyk, inte heller något amatördyk a´la magplask.

Nej, nej, nej!!!

Quba har med god fart skuttat ut på flytbryggan, parerat och hållit balans med självsäker uppsyn och när boll kastats, gjort avstamp och med sträckt kropp brutit vattenytan. 

Men det är klart, det har ju jag vetat hela tiden, ända sen han var ett litet nickelilltroll. 

- Quba, har jag sagt, han är allt bra iskall han!

Joråsåatt, nog har jag sagt det alltid...

och dagar går och nya titlar plitas på mitt visitkort.

Jodå, numer står det som följer;

Tillförordnad chef Hundpensionat

Potatisuppfödare - med rätt att skörda

Jo jo, nu blev ni allt imponerade va`? Chipsen bara frodas, liksom :)

Och från chips hoppar vi raskt över till vedtillverkning.

Gott folk, om ni inte har provat att klyva ved med en sån här manick då har ni sannerligen gått miste om något! Jädrar i havet, så roligt det är!!!

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaaak - klonk!

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaaak - klonk!

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaaak - klonk!

Alltså, så roligt har jag inte haft sen jag körde gamla grannens flistugg. Ni kommer väl ihåg den? Brrrrut...rassel...tugg, tugg...krrrrrsch...SCHLOPP!

Oj, oj, oj - tror jag måste ringa gamla granne och fråga. Tänk om jag får låna den igen då kunde jag ju köra båda maskinerna! SAMTIDIGT!!!

Jamen, tänk er själva -

Gnirk, gnirk, gnirk...knaaak-klonk!...brrrrut...rassel...tugg,tugg...krrrrsch..
.SCHLOPP!!

Oooo, då skulle jag sjunga; "Just idag är jag stark, just idaaag mår jag braaaa..."

När jag inte tillverkat ved så har jag tänkt.

Bl a har jag tänkt på hur många nyanser av grått det finns.

Det finns ljusgrått, mellangrått, grågrått, gråblått, mörkgrått, klatchigt grått, cementgrått, betonggrått, kommunalgrått, silvergrått och en lång radda andra jävla grånyanser!!

Alltså, jag klara inte det här, jag bryter snart ihop! Varför kan det inte bara finnas EN grå nyans att välja på?? *kryper hulkande ihop i fosterställning*

En som är långt ifrån ett sammanbrott är Quba. När han väl fick en ny boll var krisen avvärjd och det strålar "Filbunke" om hela honom!

Strålade gjorde det också om den här dygnhögen. Eller mera stank, kanske. Detta mina vänner, är nämligen äkta vildsvinsdynga och den hade grisen lämnat på vår bästa skogstig! De kan tydligen inte läsa. De heller...

Eftersom det var relativt färskt blev jag lite vaksam och plötsligt...

...fick jag syn på den! OOOOOiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii ! ! ! ! ! ! !

Mina bilderböcker som jag knåpat med under våren, har kommit. Jag blev riktigt nöjd med resultatet! När jag satt där och bläddrade började jag fundera på om jag inte skulle ta och göra en barnbok. Det konceptet ligger ju liksom för mig; många bilder och lite text ;)

= = = = = = = = = = = =

SAGAN OM PIFF OCH PUFF

Det var en gång en...

Piff och en...

Puff.

En dag flyttade den stora stygga svarta vargen in och...

sen levde de lyckliga i alla sina dar.

Snipp, snapp, snut

så var sagan slut.

= = = = = = = = = = = = =

Fotnot; För den synsvage vill jag bara göra ett förtydligande - grisen på bilden är INTE ett vilt svin! Hade det varit det hade jag INTE stannat kvar för att fota.

Eller hade jag det? Hmmm.....