Ymer Gusten & Co

Senaste inläggen

Av Larsson - 11 maj 2011 10:09


Nu kan jag skriva till ytterligare en sak på visitkortet;


Tillförordnad chef Hundpensionat

 


Jodåsåatt, man stiger liksom i graderna ;)



**********


Fast det förstås, förordnandet gäller bara tills på fredag.

Sen är man en vanlig underhuggare igen.

Typiskt...

Av Larsson - 9 maj 2011 14:11


Nu handlade den gångna helgen inte bara om mat. Nej, för tusan jag hade celebert besök också.


Ni kom väl ihåg att den Lilla Motorsågsmannen tidigt i våras kapade ned träd. Dessa träd skulle nu hem på vedbacken för att förvandlas just till det. Ved, alltså.

Träd kan, som ni säkert vet, vara väldigt stora och väldigt tunga varför man inte bara tar en knippe på ryggen. Nej, det fordras lite andra doningar till själva hemtagandet och det var det som uppenbarade sig i helgen.



Först kom kälken.



Sen kom... 



Husse Häst & Myran!



Myran är av släktet Nordsvensk och 18 år gammal. Husse Häst är också 18 men med måååånga plustecken efter och hans släkte är okänt. Iaf för mig ;)


Husse Häst & Myran skulle nu hjälpa mig att få hem veden.



Under påklädningen mumsade Myran förnöjt på lite hö samtidigt...




som hon tittade lite förundrat på människan med den svarta lådan framför ansiktet ;)





Kälken spändes för och...



sen bar det av ut i skogen!



Att det var snårigt och att riset låg i stora högar var inget som bekymrade det här ekipaget.



Myran verkade inte ens märka den eländiga terrängen!



Inte hennes husse heller, han skuttade som en pigg kanin efter henne i riset.



När det var dags för lastning så stod Myran där alldeles stilla. Nappade åt sig lite ljung som hon tuggade eftertänksamt på och väntade på klartecken att få gå.

Och tecknet bestod i ett lite lågmält; - Jaha, ska vi gå då...



Då drog Myran igång lasset, valde väg och sen....



bar det av genom riset!



Fram och...



förbi, verkade vara det enda hon hade i tankarna.



Och Husse Häst balanserade enkelt på stockarna trots det allt annat än jämna underlaget!



I det lilla motlutet blev det för Myran att lägga manken till och för Husse Häst att ta några kvicka joggingsteg.



När veden så lastades av så passade Myran återigen på att mumsa lite hö. Och banne mig, tittade man riktigt noga så såg man att...



hon faktiskt log ett riktigt hästleende! :)


Både lördag och söndag jobbade Myran och hennes husse. Drog och släpade det ena lasset efter det andra. Själv satt jag alldeles hänförd och beundrade skådespelet.


I femton år har de jobbat tillsammans. Inte bara i skogen utan även kört bröllopspar och varit med på allehanda andra uppdrag (Husse Häst håller även kurser i just skogskörning) och de var verkligen teamet med stort T!! Med ömsesidig respekt och med några få lågmälda ord från husse så löste de uppgiften i bästa samförstånd.  Förtroendet och tilliten mellan de båda var...var..ja, alltså den kändes!   

Herregud, jag fick ju smita in i köket och börja hacka i ett försök att skylla mina tårade ögon på löken!!

 

Innan hemfärd så får Myran lite havre och vatten av husse och morot av mig medans seldonen tas av. Hon står så lugnt och snällt  och när husse är klar säger han till henne; Sådär Myran, nu åker vi hem! lägger grimskaftet över hennes rygg varpå hon direkt och på egen hov, kliver in i transporten.

Som sagt, ett väl sammansvetsat team :)


Det som återstår nu är att förvandla allt till ved. Någon som känner sig manad?

Av Larsson - 9 maj 2011 09:26

  

Grannen bjöd på middag i fredagskväll. Glad tackade jag Ja! till detta och infann mig uthungrad vid utsatt tid. När magen stod i fyra hörn tackade jag artigt för mig och drog mig tillbaka till mina rum.


Nu är väl detta med "mina rum" en sanning med modifikation eftersom jag i stort sett bara har ett rum i min lilla stuga. Jovisst förstår ni, stugan är så liten att det inte ens finns plats för en garderob. Fast det kan ju kvitta lika, slipper jag ju jobbet med att städa den. Garderoben, alltså ;)



Sen kom lördagen och då ringde grannen och bjöd på middag. Grillat skulle det bli, med potatisgratäng. Topp! utropade jag glatt och infann mig utsvulten på utsatt tid.  

När maten var uppäten stånkade jag fram ett Tack! och vankade däst och nästan dräktig, hem till mitt rum.


Efter detta kom söndagen men ingen inbjudan från grannen (visst var väl DET märkligt eller hur??) 


Nåja, jag får jag väl ordna nåt själv då, tänkte jag

 

- Hörrni Grabbar, vad säger ni om att äta ute idag?

 

De tände direkt på idén! Ymer blev alldeles till sig och....


 


började dra och rycka mig i tröjärmen. Budskapet han ville få fram var nog;

 

Mat!!! NUUUU!!!!


Typ.



Quba som inte riktigt greppade det där med att "äta" men som mycket väl förstod "ute", tog sin boll och sprang glad i hågen ned på ängen.



Gusten var inte sen att hänga på, glatt ylandes; Vi ska äta ute, vi ska äta ute!!  



Väl nere på ängen visade Ymer de andra sin tolkning av "äta ute".


- Du menar alltså att vi ska äta det här??  


- Japp, det kallas sallad, serru ! Sketanyttit´ 


- Sa...tugg, tugg...llad, sa du. Asså, jag är tveksam... 


Beta, beta, tugga, tugga...

  


- Tja...sååå äckligt var det väl inte. Tror jag....

 

Här fick jag rycka in och förklara för samtliga att beta gräs inte stämde med min syn på uteätning.


- Jag menar att äta på restaurang eller att den hemlagade maten bärs ut på altanen och inmundigas där. Förstår ni?

 

Tre jourhavande fågelholkar stirrade nu förvånat på mig och såg ut att tänka att människan, det är allt en mystifik varelse. Äta ute och sk-ta inne, typ...



Sädesärlan for ivrigt runt på ängen. Han kanske också vill prova på att äta ute ;)



Hundarna och jag tog vändan förbi sjön.



Jag hittade en gammal potta och började genast fundera över hur den hamnat där mitt i naturen. Vad som eventuellt varit i den ville jag däremot INTE fundera över!  



Satte oss en stund och tittade på liljekonvaljen i hopp om att få se den slå ut. Insåg efter ett tag att det nog skulle ta mer än en stund så istället begav vi oss hemmåt.  



Tittade till mina odlingar och kunde konstatera att...  



jädrar, vad det....inte händer mycket.


Bäst som jag stod där och studerade den icke-växande odlingen gjorde Ymer sig hörd.


- Hörru, nu är jag hungrig! Äta ute eller inne eller borta spelar ingen roll bara jag får käk!! 


Och så fick det bli, middag på altanen.



Först åt Grabbarna.


I samma veva dök Hjalmar upp. Han trodde vi hade knytis så han kom med egen mat.

  


- Schysst idé å käka ute, du Morsan...  


...smakar ju så mycket godare! ...krasch, krasch, slurp...  


sa Hjalmar och sög i sig det sista av råttan.


Alltså, jag vet inte vad som hände men någonstans i höjd med det sista slörpet  tappade jag aptiten. Fullständigt!!

Av Larsson - 3 maj 2011 18:42

Låt se, hur långt hade jag nu kommit i uppdateringen? Jo just ja, kosthållningen....


Vi behöver väl inte orda mer om den sunda kosthållningen (host, host) utan jag tycker att vi raskt går vidare.

SPANING

Vi har bedrivit en del spaning under våren, jag och Grabbarna. Vi ett tillfälle visade Ymer klart och tydligt att han gjort en upptäckt. 
 


Hans lilla näsa (väldigt grizzlylik, eller hur? :) vibrerade väldeliga. Wow, tänkte jag, detta måste betyda att han fått sniff på något alldeles speciellt! Ivrig som en kommunalarbetare vid arbetsdagens slut, riktade jag in kameran i hopp om att få något storvilt i sökaren.   



Måste erkänna att jag blev lite besviken när allt jag kunde se var ett rådjur. Men glad ändå att jag iaf fick den på bild :)


Vi gick vidare för att om möjligt hitta något annat sällsynt att fotografera.



Och minsann, där var den ju, den väldigt unika Felis pansari catus. (mera känd som Pansarkatten för den breda massan ;)


Här är min chans till ära och berömmelse, tänkte jag och slängde mig ner på marken med fingret på avtryckarknappen (kamerans avtryckarknapp, alltså)



Gurra hjälpte till att hålla koll på djuret medan jag i bästa Mattias Klum-stil, krälade runt på marken för att få en bättre vinkel.



Quba däremot, han hjälpte inte till. Nej, han låg ett stycke därifrån och sög betänksamt på en murken pinne. Lite märkligt kan man tycka, tyskar brukar ju annars vara väldigt intresserade av den svenska faunan. 


Nåja...


Vi andra tyckte iaf det var spännande och fortsatte kravlande att spana och fotografera.


Plötsligt kände jag mig iakttagen och när jag tittade upp möttes jag av minen på en väldigt uppgiven Hjalmar...



- Men herregud människa, du är ju inte riktigt riktig nånstans du...tycktes Hjalmar tänka och jag anade att hans respekt för mig som "bättre vetande", hade fått sig en törn.



Jaja, det var väl inte hela världen. Jag och Grabbarna hade iaf behållning av "smygleken" :)


När vi ändå pratar lek och fotografering så kan jag berätta att bildkommunikationskursen har jag lagt på hyllan.

Alltså det blev så mycket "så här bör man" och "så här ska man" och tyckande & analyserande så hälften kunde vara nog!



Jag försökte allt att se sakkunskapens bildspråk...



 


från alla vinklar men nej, det blev för mycket "regler" för att det skulle vara roligt.



Så efter moget övervägande kom jag fram till att;

I don´t give a shit i vad "de lärde" tycker - jag fotar som jag vill, när jag vill och med vilket perspektiv jag vill.  



Sådeså!!

 


Sådär, nu är ni uppdaterade på den Larssonska fronten. Från och med nu är det bara framåt och uppåt som gäller :)  



 

Av Larsson - 1 maj 2011 23:41


Men här är jag! Som ett i raden av vårtecken, liksom :) 


Kanske kommer man hädanefter i Sverige (Världen?) att ranka vårtecknen;


1) tussilago

2) blåsippa

3) fästing 

4) Larsson


Japp, så kommer det nog allt bli. Det där med plusgrader dygnet runt i x antal dygn, töntig fågeldans och rattmuff av - nä, det känns för osäkert.


Nog ordat om detta och över till en liten uppdatering.


=======================


Först var det och sen åkte vi men då kom de och efter det gjorde vi fast då var alla  med utom vi som hade annat för oss eftersom det var söndag..*djuuuup inandning*

 

Nämen vänta nu, nu får jag allt sansa mig!! *andas in....andas ut....andas iiin...*

 

Jo alltså, våren kom till de Larssonska omgivningarna och då blev det bråda dagar...


RISBRÄNNING


 

När det brann som bäst i rishögen kunde jag skymta Ymer genom röken.

 

 

- Visst, absolut, du Ymer, fullkomligt normalt att hundar grillar sina korvar...

 

 

Lika normalt som att slappa på parksoffan... Jösses ändå!!

 

=====================

 

VÅRDOPP



Vid åsynen av badande fågel så kände sig även Quba manad till ett vårdopp.



Fast jag vet inte...så mycket dopp blev det väl inte...



även om Quba nog ville påskina det. Who do ya think ya fool, du tyska hund?? ;)

 

 

Men uppenbarligen blev han uppiggad av badet...



och tog sig för att mäta krafterna med en granrot. Åååå hej!!!!!



Nåt "hå" blev det tydligen inte ;)



Något som Ymer inte var sen att påpeka genom ett "diskret" BLÄÄÄÄ!!!


======================


GRANNSAMVERKAN


På förekommen anledning har jag jobbat stenhårt på att få till en dialog med vissa grannar i området gällande ordningsregler och vett & etikett. Jag kallade till möte, men kom de? Nix! Jag har också försökt ringa, ropa, sätta upp anslag, skriva i sanden och rista i barken men ingen antydan till kontakt.

Ska det verkligen få vara på det här viset?

Va??

Jag tycker inte det! Speciellt eftersom det inte handlar om vilken skitsak som helst.


TILL FAMILJEN ÄLG!


ANVÄND BAJSPÅSAR FÖR BÖVELEN ! ! ! ! !

     

Grannen i 2:an 

 

 


När vi ändå är inne på ämnet grannar så har det flyttat in en ny sådan i området. 

Jodå, i holken vid altanen bor det nu en sån här:



Hoppas vid Gud att han/hon har vett att använda bajspåsar!


========================


VÅRKÄNSLOR


Det har vi väl haft lite till mans men Gusten toppar nog ligan. Han ligger stadigt på nivån Tokkär!!!

 





Som sagt, nivån är stadig - det är bara föremålen som växlar ;)





==========================

KRIS 


Trots sol, värme och kärlek så har vi haft en kris under uppsegling. En Qubakris, närmare bestämt.



Hans "indestructible" boll tappade de första två bokstäverna och ja, ni förstår själva... 

Nu lyckades jag väl avvärja ett totalt sammanbrott genom att lova honom en ny boll men stabilt, det är det INTE!


===========================


HÄLSA


Alla vi har överlevt vintern och känner oss faktiskt både krya och vissa dagar, även raska. Det enda Grabbarna behövt i veterinärbesöksavseende är vaccination.  Självklart tog jag på mig att boka tid åt dem hos Nina. Döm om min förvåning när det några dagar senare kom ett SMS,


Detta är ett SMS till Ymer.

Kom ihåg att du har tid hos oss imorgon.

Skulle du ha fått förhinder ring oss.

 

- Ymer, hädanefter får du sköta dina bokningar själv. Din veterinär verkar tro att du är kapabel till det.

- Å du, ett tips - numret står under bokstaven N. Som i VeteriNär...ha ha ha

 

 

Förutom vaccination så har det mest handlat om vardagligt underhåll av hundarna.


Själv har jag inte ens behövt någon vaccination. Vad jag däremot skulle behöva är att tappa några kilo. Eller inte. Skulle det mot förmodan bli aktuellt kan jag ju alltid bada i vassen :)


- Anna Skipper, släng dig i väggen! 

 

 

 

 

     


  

 

 


  



Av Larsson - 25 mars 2011 02:35


Som sagt, just nu har jag lite att stå i.


Återkommer när tiden så medger.




 

Av Larsson - 15 mars 2011 21:42

Jag klurade ut Lottis gåtfulla kommentar. Och det UTAN förstorningsglas!!

Jodåsåattiblandså...



Av Larsson - 14 mars 2011 23:29


Hjalmar har varit ute på en lång och krävande walk about (läs; gått ett varv runt huset) och nu vill han komma in...



- Hallå där inne! Jag är klar med utomhusvistelsen nu....


- Jamen, stå inte bara där, öppna dörren, vettja!


 

- Ö  P  P  N  A    D  Ö  R  R  E  N  !  !  !  !  !  !

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012
>>>

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Sök i bloggen

Värdering


Skapa flashcards