Ymer Gusten & Co

Senaste inläggen

Av Larsson - 13 mars 2011 05:06


Den uppmärksamme läsaren Jenny (ni vet hon som har anammat samma devis angående sin egen blogg som tillverkare av vällagrade mögelostar; 

Röres icke i onödan - Blir bäst om det får ligga till sig! ;) 

hade en liten undring angående Outletbutik och intag av pastasallad och citronpaj,  var det månne gamla grejor jag åt?


Jag tycker det var en befogad undring,  för hur ska ni läsare veta vilka sorters Outletbutiker som jag bevistar. Finns ju så många obskyra affärer nu för tiden.


Men Jenny, på just denna Outlet bestod överskottet av kläder och inredning. Cafédelen byggde på ett helt annat koncept. Tror jag iaf... ;)


Och som du förstår så blev det ju inte bara inköp av sallad och paj. Nääe, det blev två påsar annat också men det kanske vi inte behöver prata högt om.


* * * *

 

När jag ändå är på gång...


Inte nog med att jag pluggat foto den gångna veckan, jag har även praktiserat det. Här kan jag konstatera att det minsann är högst besvärande att ögat inte är vad den en gång varit. Och att använda glasögon när jag fotograferar det funkar liksom inte!


Planen var att ta en serie bilder av Quba och när jag väl kommer hem och tittar igenom skörden, vad skådar då mitt norra?


Jo, där i bakgrunden har en vätte som en sann linslus, intagit en strategisk placering! Men för bövelen!!

 

 




* * * *  

 

En annan sak som fortfarande gnager lite i mitt bakhuvud är detta med Quba. Alltså, det är nog nått som inte är helt normalt med den jycken! Se bara på dessa bilder.


Är det fullt normat att inta en sån här ställning?


Man kan ju inte låta bli att undra lite...


Och här då - huvudet roterar medan resten av kroppen är stilla. Är DET normalt?


Här ser han äntligen ut som vilken schäfer som helst...


...och även här. Men....från detta tillsynes normala stillaståendet....


...sker då detta! Men hallå, sååå gör väl inte en schäfer???


Att han kommer dragandes med pinnar kan väl anses som ganska normalt men...


...nog tycker jag att skuggan avslöjar något! En varulv kanske? Eller, närulv...

ANNONS
Av Larsson - 11 mars 2011 21:31


Medaljens framsida;

det blir ljusare och ljusare för var dag som går! Sånt gillar jag :)


Dito baksida;

tiden verkar gå så mycket snabbare när det är ljust. Sånt gillar jag inte :(



Jag kom ihåg det som igår att jag gjorde inlägg här på bloggen men verkligheten säger att det nästan är en vecka sen!! Vad hände, undrar jag och tänker tillbaka i tiden...


Måndag - Jag pluggar foto. Det är bländare hit, skärpedjup dit, det är Window vs Mirror och det är rödpenna och överstrykningspenna och det är klotterblock (ett VÄLDIGT klottrigt block!) och över alltihopa, en känsla av att jag nog borde gått en kurs i studieteknik. Först!


Tisdag - Jag firar Kvinnodagen tillsammans med mor och syster. Vi dricker kaffe, äter muffins och pratar. Grabbarna är också med. Nu kan jag väl inte med bästa vilja i världen påstå att de till fullo har förstått konceptet med Kvinnodag men själva firandet, där är de på!

När gamla mamma konstaterar "Jamen, det SER man ju att de är hungriga" då vet Grabbarna att det kommer att vankas både stekta sparvar och manna.


Att jag försöker förmana mor till att inte passa upp på manfolk på självaste kvinnodagen, det lönar sig föga. Nä, hon och Grabbarna är liksom i en egen värld, en värld av djuuupt samförstånd och där någon annan icke göre sig besvär.

Herre min dar ändå....


Det blev en kraftig ransonering på jyckarnas kvällsmål den dagen kan jag säga :)


Onsdag - Jag åker till den avlägset belägna Outletbutiken tillsammans med Pensionatsföreståndarinnan och hennes hjälpreda. Jag köper en pastasallad och en bit citronpaj. Mums!


Torsdag - Jag jobbar på dagen (jomen, ibland så...;) och på kvällen är det möte i vägföreningen. Mycket trevligt möte då ordförande är en mästare på fikabrödstillverkning. Uj uj uj, sicken god chokladkaka! :)


Fredag - ja, det är ju idag det och då har det blivit lite mys & pys, kloansning och en lång promenad i vårsolen och en resa till jobbet. Nu räcker det väl inte med resan utan jag får nog allt kvarstanna här några timmar. Det gäller ju att fylla upp kvoten av arbetade timmar så man blir tilldelad ersättning liksom ;)



ANNONS
Av Larsson - 6 mars 2011 18:49

Ja, det är precis vad Grabbarna Grus blir! Dels av det vackra vädret men också av stafetter, norsksvenska sammandrabbningar, slalom och Vasalopp.


"Vi vill också!!!" gläfser de i mun på varandra.


"Åka skidor?" frågar jag lite förundrat.


Nu stannar de upp och tittar ömsom på mig, ömsom på varandra och sen suckar de. Djupt!!


Jag anar att de två är rörande ense. Om vad är jag inte riktigt säker på men jag tror att det har med mig att göra ;)


Nåväl, jag tar med mig Grabbarna ut så att de får göra det som de så gärna ville, vilket visade sig vara Tävla!

De tävlade i att skälla mest, nosa först, pinka högst och sen i att springa fortast.



Å här kommer de in på upploppet...Ysterkvistaren i klar ledning. Har han bara krafter kvar så borde det räcka hela vägen. Tror inte Gurra klarar att ta in det försprånget...


Men Gurra kämpar på, ser faktiskt oförskämt pigg ut, men ska han verkligen hinna??


Men vad händer?? Ysterkvistaren stannar liksom upp! VILKEN DRAMATIK ! ! !


Ysterkvistaren stumnar totalt! Har tappat all ork... och Gurra som har ytterspår, han kommer förbi! Ska det bli Gurra som tar hem det här loppet?



Visst är det så, visst är det så! Gurra känner helt klart segervittring men.... Ysterkvistaren ser ut att ha hittar rytmen igen. Vi ska nog inte räkna ut honom ännu!


Uj så han SLITER där bakom!! Kan han verkligen komma tillbaka???


...nej, det går inte vägen! Ajajaj... Det är istället Gurra Gustavsson som tar hem segern! Helt OTROLIGT! Nästan borträknad vid sista hårnålskurvan och sen en formidabel upphämtning på upploppet. En strålande insats med tanke på den senaste säsongens skador!!

Av Larsson - 6 mars 2011 18:02


Men nu jäklar är det omslag i luften, som paketeraren sa när emballaget blåste iväg!


Sol, vind och nollgradigt, DET är grejer det. Hundarna blir grusiga om magen, den rentvättade bilen blir alldeles lerig och jag, jag blir alldeles lycklig! :)


Våren det är allt en härlig tid. Det blir liksom ett annat ljus och man ser detaljerna.


Som små borttappade tallkottar och...


...små återfunna bollar.



Som...ehh?? Nåja...


Som skuggan av en hund


Som en sten som ser ut som en strandad val


Eller om man tittar från en annan vinkel, ett lejon! Ser ni?



Jomen, kolla noga! Öga, näsa = lejon :)


För att inte tala om vad man ser när man tittar Quba djupt i ögonen.


Jo, där ser man en fotograferande Larsson!  






Av Larsson - 2 mars 2011 21:02

Tillhör ni de som knyter ihop era soppåsar och sen lägger de i nedkastet alt tunnan?


Kunde tro det.


Så gör INTE jag! Nä, jag låter mina påsar med sopor åka en liten tur först.


Ibland får en påse följa med till jobbet. En annan får följa med till frisören.


  

Den här t ex, den fick åka med fram på byn när jag skulle handla mat och potatis.


Och det här med att soppåsarna får sig en liten biltur innan de läggs till slutlig vila, har ABSOLUT INGEN (och här vill jag verkligen betona INGEN! ) koppling till att jag

a) har cirka hundra meter mellan ytterdörr och sopkärl eller

b) har ett bra om än kort, minne.


* * * * *


Vet ni  hur man ser om en hund är normal?


Jag kanske ska precisera.


Hur ser en normal schäfer ut?


Anledningen till att jag frågar är att jag tvivlar lite över min.


Låt mig få visa några bilder...





Nå, vad säger ni - ÄR det här en fullt normal schäfer??


Svar till; Tvivlare

Av Larsson - 28 februari 2011 03:32

- Var lade jag nu min boll?


- Här kanske....


- Näääe!


- Men här då....

 

-  Nämen...BLÄÄÄ!! Det där var INTE min boll!

 

- Haha, jag hittade den till slut. Duktiga, duktiga jag!


- Min bästaste gröna boll....

 

...som ligger så bra i munnen och som...


...är så myyyyyyysig att tugga på! 

Av Larsson - 25 februari 2011 22:49


Innan vi kastar oss över upplösningen i detta drama i två akter vill jag bara säga;

Tack! och Tack! och Tusen, tusen tack!!

för alla kommentarer.

Det är sååå roligt att få sån respons. För att inte tala om alla

snälla omdömen ni ger mina foton!

 

Jag blir GLAD! :)

 

* * * * *

 

Är ni redo för fortsättningen?


Eller vill ni hellre vänta till nästa vecka? Ja, ni kanske har fullt upp i helgen. Det är ju ändå Melodifestivalen och damernas störtlopp och sen har ni säkert barn/hundar/hästar/äkta hälfter/jobb med mera, med mera som ni vill spendera tid med.


Om jag blir ledsen? Inte då!!


Vad säger ni om att vi hörs om måndag? Är det nån som INTE kan då??


Så bra, alla kan! Ok, måndag får det bli!


Trevlig helg på er!!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.


Nääe, nu skoja jag allt till det lite :)


Klart att ni ska få veta hur det gick. Jag vill för allt i världen inte vara ansvarig för att ni ligger sömnlösa hela helgen och kommer till jobbet alldeles hålögda om måndagmorgon, yrandes något om Larssons pansarkatt och dennes eventuella hädanfärd. Det kanske i värsta fall får er chef att allvarligt betvivla er mentala hälsa och det i sin tur skulle leda till ett entledigande. Och att bli ansvarig för en stigande arbetslöshet, det är VERKLIGEN det sista jag vill.


Så, här kommer då (ÄNTLIGEN!) fortsättningen!


* * * * *


En kort resumé; torsdag, räv, katt, jag skriker...


Men inte lyssnar Hjalmar på mitt gälla skrik. Nejdå, han fortsätter på den väg han slagit in utan en tvekan i steget. Den luriga räven hukar bakom drivan...


...och FÖRBLIR i den ställningen tills Hjalmar passerat. Först då kommer han fram, tittar läääänge efter, vad jag nu inser är, PANSARKATTEN Hjalmar!


Sen nosar den lille Mickel i Pansarkattens fotspår...


... och ställer sig sen med nedhukat huvud och...jo, banne mig!!!...han....


... L I P A R ! ! !


Jag skrattar så jag nästan trillar omkull :))


Sen väller sympatin över mig som en jättevåg.

- Men du lilla räv, är DET allt du har att sätta emot en katt? Må vara en av pansarmodell, men ändå...



Nu nöjer sig inte Mickel bara med en förstulen lipning. Nej, för att verkligen visa att han sket fullständigt i den i hans ögon, fåniga katten så gjorde han bokstavligen det.


Sket, alltså...


Glad och nöjd med att ha demonstrerat sitt ogillande på ett så "vuxet" sätt, lommar räven så slutligen iväg.


Jamen...HERREGUD ÄNDÅ!!!


När det kommer till "Hur gör djur"  har vi nu fått lära oss att djurens värld inte skiljer sig nämnvärt från människans. Det är ganska mycket "sandlåda" över båda! ;)


* * * * *


För den som nu oroligt tänker;

räv = dvärgbandmask = smittad katt / smittbärande hund = sjuk hundägare

kan jag rekommendera SVA´s  hemsida.

Av Larsson - 24 februari 2011 18:00


Här kliver man upp på morgonen. Man är glad till sinnet och känner sig redo att möta dagen.


So far so good. 


Vad man inte vet är att bara någon timme senare kommer det att utspelas ett drama, värdigt att sättas upp på vilken som helst av de största världsscenerna!!!


Ta nu någon hårt i handen för nu börjar berättelsen!


* * * * * * *


Termometern visar minus 14 denna torsdagmorgon. Vi har alla just ätit frukost och ägnar oss åt lite morgongos framför den nyligen tända brasan.

Hjalmar vill också mysa...kurr, kurr, kurr!

Efter lagom mycket kel (enligt Hjalmars mått mätt, alltså) visar han klart och tydligt att han vill besöka "bekvämlighetsinrättningen". Denna är, som så ofta ute på landet, placerad utomhus. Jag öppnar dörren, Hjalmar slinker ut, jag stänger samma dörr.

 

"Frid och fröjd - rumpan i höjd", tänker jag och går och duschar.


När jag fräsch som en nyponros kommer tillbaka till köket så tittar jag ut genom fönstret.

"Men...vad i A L L världen....? Vad är det där för en hund??" säger jag till mig själv och tar på mig glasögonen för att om möjligt utröna hundens identitet.


Och det är nu jag ser att det jag trodde jag såg inte alls är det jag faktiskt ser!!


- Men jäklar, det är ju en räv!! Och bara ett stenkast bort sitter Hjalmar!!!



Räven var otroligt vacker i sin röda päls, tjocka rumpa och hade...


...ett underbart näpet ansikte!


Men hans/hennes närhet till Hjalmar gjorde att jag just då inte ville fördjupa mig i detta.


Plötsligt...


...börjar räven röra sig i rikting mot Hjalmar!


Hjalmar ligger kvar men han har full koll på inkräktaren.


Mitt i steget stannar räven, kryper ihop något och fäller bak sina öron.


Jävlar i havet, kvider jag och anar att Hjalmars sista stund är kommen.


Men attacken uteblir och istället viker räven undan.


Jaha, vad hände här då??? tänker jag förvånat men när jag tittar åt Hjalmars håll förstår jag varför.


Hjalmar tänker minsann inte finna sig i rollen som "Sitting duck"  utan börjar sakta röra sig mot räven och det är verkligen inte ett friendly face han uppvisar!


 

Räven tittar misstänksamt på den annalkande uppblåsta pälsbollen samtidigt som den på raska fötter försvinner bort bakom snödrivan.


Jag drar en djuuuup och låååång suck av lättnad. Phhuuuuuu...!!!


Sekunden senare fryser jag till is....


H J A A A A L M A R ! ! ! skriker jag, SE UPP!! Den luriga räven ligger i bakhåll!!!


fortsättning följer.....


        


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012
>>>

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ Ymer Gusten & Co med Blogkeen
Följ Ymer Gusten & Co med Bloglovin'

Värdering


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se