Gurra pömsig...

Gurra nanna tudden...z z z z....     

Detta med att hitta ett nytt boende är ingen enkel sak. Särskilt inte, när man som jag, har liiite speciella krav.

Nu är jag ändå tacksam över de förslag som ni skickat. Jodå, absolut väldigt tacksam men...

...Överstbyn - Herregud, kan väl inte bo där det är snö i juni!!!

...Åboda/Järle - att bo i lekstuga på tomten bredvid...njaee, tveksamt. Fast jobbet som bäversafariledare - DET låter ju lockande! ;)

...Logarn - känns inte så välisolerat. Lite dragigt, liksom. 

Och en jordkällare utanför Uppsala, även om den är stor och tydligen fylld med både öl och vin, känns lite för mycket "mullvad" liksom.

Nej, det jag letar efter är ett 1-planshus (helst utan källare, det blir så kusligt då...)

som...

ligger centralt men inte "mitt i byn"

ligger avskilt men inte ensligt (man vill ju att besökande ska hitta)

är rymligt men inte gigantiskt

är modernt med bara lite renoveringsbehov 

har stor tomt med träningsvänlig gräsmatta och många träd

har gångavstånd till skogen

har en liten gullig sjö i närheten

har el, vatten & avlopp

har grymt låga driftskostnader

har trivsamma grannar (på behörigt avstånd förstås...)

och sist men inte minst -

som inte kostar nästan några pengar alls!

Och det ska jag säga er gott folk, det dräller inte precis av sådana hus!!

Men jag har ett tänkbart objekt på gång.

"Renoveringschans" stod det i annonsen.

 (klicka för större bild)

Vad tror ni, ska jag ta chansen? 

Quba har varit en duktig elev i simskolan och nu har han tagit examen och alldeles självklart, blev han kursetta! :)

Borta är magplasken, borta är svallvågorna

Vad som skulle hämtas var en pinne modell större.

Egentligen skulle det ha varit en snörboll men...ehh...vinden förde den högt upp i en björk. Jodå, just så var det - det var vinden... ;)

Här kommer sjöbjörnen!

Mattes bästa kursetta! :)  

Nu har jag suttit och försökt vara kreativ vad gäller Utmaningen. Har tänkt 10:e i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Försökt "mindmappa", associera, koppla till, koppla från, knyta ihop men....men...ja, det sket sig (för att tala klarspråk!)

Så nu har jag dammat av och ämnar lägga ut bilder (ja, jag vet, det skulle bara vara en (1) bild men jag vill oxå vara rebellisk!!) som jag hittade djupt, djupt inne i datorns arkiv. Bilder som inte har någon som helst anknytning till nr 10!

Detta är en midsommar för länge, länge sen. Temat var Finland och värdinnan var jag. Om nu någon skulle undra... ;)

Det var de blå/vita färgerna, det var Kosken, det var Saunalenkki (bastukorv) och det var Finska pinnar och det var " ´niven"

Vi sjöng;

Mel: Memory

Minne! Jag har tappat mitt minne!
Är jag svensk eller finne?
Kommer inte ihåg...

samt

Mel: Ingen

I Gällivare trakter....

ähh, skål!

 Och detta, givetvis med finsk brytning!

Till och med stämningen var typisk finländsk, melankolisk och tungsint. Var det nu någon som glatt utropade ett Skål! så blev det genast svar på tal.

Voj, voj - ska vi snacka eller supa??

Dagen efter kände man sig ungefär så här... 

lite stel med ett något ansträngt leende och ett behov av att stödja sig...

* * * *

 Nu låter jag Utmaningen gå vidare till Tuna Luna Älghund, en rysligt vacker liten tjej! 

* * * *

Skönt att ha jobbarhelgen avklarad så man kan ägna sig åt väsentligheter några dagar. Som att träna de små hundarna, gå till tandhygienisten och bedriva "househunting".

Fast idag har det inte blivit något av ovanstående. Idag har det bara blivit rast & vila, kortpromenad med hundar, fika på altan, en längre kortpromenad och mera fika. Nu i sällskap av Granne men fortfarande på samma altan. Sen lite pasta med spenat och därefter en längre promenad tillsammans Granne och alla fem hanhundarna.

Efter en sån ansträngande (host, harkel...) dag bestämde jag att jag behövde stärka mig med något. Raskt korkade jag därför upp den flaska som jag fick i present i fredags och jag måste säga, DET var gott! Det var exakt vad den Larssonska kroppen behövde ;)

Så...nu sitter jag här med det lilla glaset och smuttar och försöker hitta en bild som kan motsvara den Utmaning som kom till mig från Irene,  att publicera den 10:e bilden.

Nu gäller det bara att lösa detta med "10:e". Mina bilder ligger liksom i mappar och mapparna ligger i sin tur på minst 10 olika ställen.

"Men för jösses, du får väl vara lite kreativ!" sa Irene och suckade säkert djupt över mitt sätt att se problem där det egentligen bara finns möjligheter.

Och medans jag är kreativ och söker möjligheter så kan väl ni titta på bilder på Quba.

- Sådärja, det här borde göra susen!

- Tralla la, vad skådar mitt norra? Inga spöken iaf, he he he...

 - Meeen, va´ tusan????? Nu spökar det visst till sig! IGEN!!!!!!!!!!! 

Jomen, igår hade vi storfrämmande i det Larssonska hushållet.

Den bloggande Lotti var på soloturné och ett av stoppen gjorde hon hos mig & Grabbarna. Och det, trots att hennes GPS sa att min adress inte gick att hitta. (Ehh??? Vilken skit-GPS!!)

Nu är Lotti lyckligtvis en handlingskraftig kvinna så hon övergav helt enkelt den trilskande tekniken och körde "the old fashion way" = läsa vägskyltar och följa manuellt givna vägbeskrivningar och vid lunchtid svängde hon in på garageuppfarten.

Ymer var först ut att möta. Skälla, skälla, hälsa, hälsa, pussa, pussa :)

När han pussat klart fick han paket. Och paket - DET vet Ymer vad man gör med!

Snöre...bort!

Papper...bort!

Och 0,34 sekunder senare är paketet öppnat!   

Sen var det Gustens tur att hälsa. Och få paket.

Nu är han inte lika girig som storebror. Nix! Gurra han sätter närhet och mänskligt umgänge i första rummet. Men det är klart, fådda paket är ju ändå fådda paket ;)

- Lite mer till höger...där ja!! Oooo ja!!!

Men till slut kunde inte heller Gusten hålla sig från att öppna sitt paket.

- Vad kan det vara? Spännande, spännande....

Nummer tre i hälsarskaran (Ett meddelande! Jag ber alla "felläsare" att speciellt uppmärksamma att det står häLSarskara. Inte häRSKarskara! Slut på meddelandet)  var Quba. Han tar inte omvägen runt svansviftning och diskret nosande när han möter gäster. Nä, han går rakt på!

- P U U S S S S ! ! ! 

Det var tydligen ett framgångsrecept för sen föll de i "varandras armar" :)

Mys & gos och utbyte av ömhetsbetygelser.

Därefter var det paketutdelning.  

- Till mig?? Å tack!

Sen körde det ihop sig lite. För Quba, alltså. Han har inte så bra kläm på vad man gör med paket nämligen. Men Lotti, hon kom genast till hans assistans och höll en mycket pedagogiskt lektion i paketöppning.

- Titta nu Quba, så här gör man....

Ju fler sinnen man använder, ju snabbare går inlärningen, sa Fröken Lotti. 

- Sniff sniff snus, sa Quba

M u u u m s i g t ! ! !

Sen var det ÄNTLIGEN min tur att hälsa (Hej, hej, kul, kul, kram, kraaam!)

och få present (Tack, tack, jättetack!)   

Och jag, JAG behöver då ingen hjälp att öppna min present. Nähädå, kan själv!! :)

Därefter förflöt besöket genom prat, skratt, skratt, fniss, mera prat, mat, prat, prat, fniss, kaffe osv osv osv....

Lotti;

Det var SÅÅÅ kul att träffas och jag ser verkligen fram mot nästa gång.

Då kanske jag även får förmånen att träffa Hovis. Och Emil! :)

Nu sitter jag här (med nyklippta tånaglar!) och bara väntar....

Ymer skulle ju leva i mååånga år till. Han och jag skulle ju bli gamla ihop, sitta på hemmet och gunga gungstol och prata om tider som flytt.

Nu blir det inte så.

Ymer blev i måndags blockhalt på höger fram. Stödde överhuvudetaget inte alls på det benet. I tisdags blev det besök på kliniken och röntgen visade en riktigt, riktigt ful pålagring på armbågen. Så ful att vet´s spontanta reaktion blev; Helvete!

Liten Ymer har hanterat sin magkatarr, klarat av urinstenar, kämpat sig genom och förbi cancern men det här, det kan inte ens Ymer bli frisk ifrån.

Hur ÄR det möjligt?

Varför? Varför? Varför?

Varför ska denna lilla hund drabbas av allt detta??? frågar jag mig

Sen gråter jag.

Ymer har fått en injektion kortison rakt i leden, han har fått Cartrophen och Hyaluronsyra (även kallad "tuppkam" eftersom det framställs av tuppkammar) som smärtlindring och faktiskt, idag skuttar han på riktigt bra på alla sina fyra ben.

Och då, mitt i gråten, kommer skrattet och jag och Ymer bestämmer oss för att vi tar en dag i taget. Kan det bli kvalitetsliv (á la Ysterkvist naturligtvis!) då kör vi!!

Jag får organisera om i flocken så att alla får göra det de kan. För göra saker, det vill Ymer. Han vill vara hund med allt vad det innebär och det ska jag se till att han får vara!

Nu ska vi gå ut i solskenet och göra "hundiga" saker och sen ska vi förbereda morgondagen. Då får vi nämligen storfrämmande! Uuuuuuuuuj, så kul det ska bli :)